Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det skedde, fastän dem ovetande, just i grefvens tid.
, Några timmar senare kunde ingen färdas, hvarken fram
eller tillbaka på den väg, Trolle sjelf antydt som
olycks-. bådande. Den var proppad af bönder i den vildaste
sinnesstämning, med de ursinnigaste åtbörder, och utrustade med
högafflar, liar, påkar samt ett och annat skjutgevär.
Husfolkets ångest på Klågerup var stor och växte
med hvarje sekund. Inspektören gick, bäfvande, ut till
folkskarorna och frågade hvad de ville?
“Vi vilja njuta lag och rätt till godo så väl som
herremännen!... Vi vilja ej veta af något för skr äckning smanskap !
... Vi vilja ej lotta eller spela på trumma!... Vi vilja ej
mera göra hofverier åt herremännen!... Vi vilja vara herrar
sjelfve hädanefter!... Nu skola vi betala inspektören för
gammal ost!... Hit med nycklarna till visthus och källare,
att börja med!“
Så ropade bönderna om hvarandra under vildt skrän,
skratt, tjut, svordomar, förbannelser och hurrarop.
Inspektören ville försöka inflytandet af sin varnande
talegåfva, som hittills bragt godsets underhafvande att
darra; men en lyftad lie hämmade hans svada, och efter
un dflykter, som tillväxte i lamhet, alldeles i samma mån
som den pockande djerfheten hos bönderna, stodo källare
och visthus öppna och bränvinet rann i strömmar.
Eldade förut af glödande lidelser, Ökades lågan ännu
mer af berusande drycker. Alla afgrundens hämndandar
tycktes hafva sluppit lösa, för att på en gång vedergälla
det förtryck, Skånes arma frälsebönder i århundraden haft
att uthärda af enväldige egendomsherrar och dessas
tyranniske förvaltare.
Inspektören på Klågerup hade läst mer än ett “Fader
vår!“ än för att beveka himlen, att förskona honom från
hämndens öfver honom utsträckta arm, än för att försona
sig med Gud, om det vore Dess beslut, att hans sista timme
nu skulle slå. Dödsångsten pressade kallsvett ur hans
panna och frossbrytningar af förskräckelse skakade hans
kropp. Hvarje blänkande lie påminte hans samvete om de
bitande ord, hvarmed han brukat afspisa de stackars
under-hafvandes ödmjuka böner om skonsam medfart, eller
understöd till lifsbergning åt sig, hustrur och barn: hvarje
lyftad påk, om de hugg och slag han sjelf utdelat, vid
minsta ohörsamhet eller försummelse. Hvilka löften han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
