Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Macklean satt vid sitt skrifbord på Svaneholm och
granskade några räkningar, då Jakob, hans gamle
trotje-nare, kom inspringande, med andan ur halsen, och
inberättade, att bönderna från Ystadslätten, i fullt uppror,
framtågade; att de redan befunno sig på Svaneholms gärden,
hvilkas gröda de nedtrampade; och att det kanske ännu
vore rådrum för baronen sjelf, att kasta sig i ett åkdon
och flykta från orten, innan de ursinniga menniskorna hunno
upp till herregården.
“Är någon af mina underhafvande bland deras antal?*1
frågade Macklean, lugnt.
“Nej, herr baron.“
“Godt, Jakob! Gå och sköt dina sysslor som förut;
men ingen klenmodighet, ingen otidig förskräckelse, inga
försök att rymma bort; de skulle tro att du visste med
■dig något ondt. Gå!“
Och Macklean fortsatte granskningen af sina
räkenskaper, som derest ingenting förelupit, ingen fara varit
å färde.
De uppretade bondhoparne läto ej vänta på sig. Ett
sorl, som af ett rytande stormväder, bådade deras ankomst.
De rusade uppför trapporna, de snarare sprängde, än
öppnade dörrarna, och stodo, med vilda, hotande åtbörder och
lågande ögon, midt i Mackleans arbetsrum.
“Hvad betyder detta? Hvad är er afsigt? Hvad
önsken I?“ frågade Macklean, med stadig röst och
allvarsam uppsyn, utan att förlora fattningen, och i sakta mak
skjutande papperen på skrifbordet åt sidan.
“Herrn skall ge oss ett bevis, att ingen lottning eller
rotering får ske på Svaneholm,“ röt en undersätsig husman
till honom.
“Är du någon af godsets underhafvande ?“ frågade
Macklean kallt.
“Det angår er icke! Nu äro vi alla lika goda. Skrif
bara beviset!“ fortfor bonden och svängde en knölpåk.
“Ja, ett sådant bevis skola vi hafva!“ upprepades i
korus af hela bondskaran.
Nu framträdde ur hopen en som herreman klädd
person och hviskade Macklean i örat: “För Guds skull! gör
hvad de åstunda; det hvarken löser eller binder; men
baron kan derigenom rädda sitt lif.“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
