Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ni nu använder hela er diplomatiska takt, herr baron von
Engeström. Eint i sättet och säkert till målet.
Begriper ni?“
v. Engeström: “Jag hoppas ers kungl. höghet skall
bli nöjd med mitt underdåniga nit.“
Kronprinsen och statsministern återvände hvar på sitt
håll till banketten. Det var omöjligt, att från Karl Johans
uppsyn och sätt ätt vara sluta till den upptäckt han gjort.
Leendet hvilade ostördt på hans läppar, uppmärksamheten
mot konungaparet och prinsessan, artigheten mot fruntimren,
bevågenheten mot en hvar intog nu som alltid alla. Han
talade till och med några skämtsamma ord i förbigående
med Armfelt, och de tycktes vara på bästa fot med
hvarandra. Likväl irrade allt jemnt, sedan prinsen intagit sin
plats vid konungens sida, de stora blixtrande bruna
ögonen dit, der Armfelt uppehöll sig, äfven då Karl Johan
samtalade med andra.
Efter moget betänkande hittade statsministern
Engeström på den skarpsinniga utvägen, att ur Armfelts egen
mun förvissa sig om han skrifvit den ifrågavarande
handlingen, eller icke. Ännu på balen begärde han med honom
ett enskildt samtal i ett ämne af yttersta vigt. Och då
de blifvit ensamma i ett rum, långt aflägse från bankettens
buller och gäster, tog v. Engeström utan vidare omsvep
fram papperen och frågade med mycken högtidlighet, som
han inbillade sig skola göra Armfelt slagen, om han vore
saker: “huruvida han verkligen kunde hafva skrifvit det nu
förevisade ?“
Hvad som föregick i Armfelts inre är lätt att
föreställa sig; men han var for mycket van vid kinkiga och
halsbrytande belägenheter, att ett enda ögonblick tappa sin
själsnärvaro. Med konstladt lugn utbrast han: “Hvilken
nedrighet att härma min handstil till så brottsliga
före-hafvanden! Det är anlagdt af någon fiende, för att bringa
mig på fall!“
“Jag kunde nog föreställa mig, att ers excellens
omöjligen kunnat smutsa sin hand med en sådan skrift,“
svarade v. Engeström godtroget, “och jag skall i det
afse-endet lugna nans kungl. höghet.“
Begge återvände till dansrummet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
