Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tio år senare, var Rysslands sjelf her skare, och den främling,
som väntades till gäst: — kronprinsen af Sverige.
Abo kunde några timmar i augusti månad 1812 kallas
den vigtigaste punkt på jordklotet. Regentslägters och
staters öden, icke blott för ögonblicket, men för en framtid,
hvars omfång intet menskligt förutseende kan mäta,
berodde på dessa timmar och på ett mellan-fyra-ögon, der
värden, befallande på stället Öfver millioner, darrade för
gästen, hvars hela medfölje icke öfversteg dussinet.
Det som föregick var så utomordentligt, ställningen
så invecklad, utgången så oviss och Finlands införlifvande
med Ryssland ännu så färskt, att mången för tillfallet
glömde den slutenhet och försigtighet, som eljes är ett
vilkor sine qua non för lif och välfärd i det omätliga riket.
Och om man också icke utfor i otjenligt trots och otidigt
kannstöperi, så stod dock spänd uppmärksamhet, orolig
väntan och stora förhoppningar att läsa i alla folkklassers
upprymda anleten. Och detta var ett rikt falt för
iakttagelser; ty utom stadens vanliga befolkning och de ryska
embetsmän och vakter, som å tjenstens vägnar nu hade
här att beställa, tillströmmade finnar från alla orter af det
forna svenska egoväldet, för att med egna ögon se, med
egna öron höra och — så kunde omständigheterna utveckla
sig — använda sina armar till något helt annat, än att
lägga dem i kors.
Sådan var sinnesstämngen, när, dagarne innan kejsaren,
rikskansleren grefve Romanzoff anlände till Abo.
“Huru låter det, min bäste excellens ?“ frågade denne
generalguvernören öfver Finland grefve Steinheil.
“Illa, rätt illa, ers excellens! Man understår sig väl
icke att knysta, ännu mindre att åsidosätta lydnaden; men
jag ser tydligt, att det förbannade svenska blodet ännu
sjuder i finnarne; ty kom i håg, att det är ännu samma
slägte, som blifvit fodt och uppfödt under svenska spiran,
ja, samma personer till och med, som svurit henne trohet,
innan de med nya trohetseder förpligtat sig att ära och
lyda vår allernådigste kejsare; och fingo de bara luft, så
vore det för oss att börja på nytt samma dans som 1808
och 1809,“ svarade Steinheil.
Rikskansleren, utan att yttra ett ord, höjde axlarna
och rynkade, betänkligt, pannan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
