Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
icke hans beräkning, att vilkorens fördelar helt och hållet
gingo förlorade för det land, hvars bästa han nu afsåg att
befrämja. Och för att kunna göra det, måste han vara
den förste att uppvakta och upplysa kronprinsen af Sverige
om ställningar och förhållanden, af öfvervägande inflytande,
innan kejsaren hann meddela sig åt Karl Johan. Det var
lätt att se af muskelspelet i Armfelts anlete, af elden i
hans blickar, af lifvet i hans rörelser, att någonting af
yttersta vigt låg honom på hjertat, och att han qvaldes
af oro, innan han fatt anförtro sin hemlighet åt den som
vederborde.
Ändtligen förkunnade saluten, att den efterlängtade
höge gästen vore i antågande. Folkhopar ne böljade sig i
den yttersta spänning. Men ögonblicket försvann ej
hastigare, än Karl Johan genom folkskarorna, hvilka ännu,
till hälften förvånade, till hälften förtörnade, sträckte
hal-sarne för att skåda Sveriges tronföljare, då han redan
befann sig i sitt kabinett, mellan-fyra-ögon med Alexander.
Denne, som skyndat honom till mötes, hade sjelf ledsagat
honom dit. I tredje rummet utanför stannade
rikskansleren Romanzoff och hofkansleren af Wetterstedt, jemte
öfriga medföljet af svenskar och ryssar. Dessas fjes
öfver-skred vida gränserna af vanlig belefvenhet, så att till och
med deraf kunde ljusligen skönjas, att de visste sig vara
i en svår klämma, hvarur det berodde på svenskarne att
hjelpa dem. Yid det hofkanslerens sekreterare inträdde
och blef af Wetterstedt förestäld ryske rikskansleren, steg
han upp ur soffan och bjöd ynglingen taga plats der; och
då Wetterstedt bad hans excellens för allt i verlden
besinna, att den ifrågavarande personen vore blott en
underordnad tjensteman, svarade Romanzoff: “vi äro värdar här,
och hvarje svensk, som nu gör oss den äran, vår kärkomne
gäst, som det är oss både ett nöje och en skyldighet, att
visa uppmärksamhet *).“
Armfelt, hvilken hoppats fa säga Karl Johan några
ord i enrum, innan han begaf sig till Alexander, blef mera
bestört, än det låter sig beskrifvas, då han vid ankomsten
till det åt kronprinsen anvisade palats fann sig förekommen
af kejsaren, och dennes hemliga öfverläggningar med
kronprinsen redan började. “Arma Sverige!“ mumlade han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
