Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
följande stycke “ur en gammal diplomats handlingar “ söka
en förklaringsgrund till den anmärkta öfverlägsenheten.
“Alexander var, då han besteg tronen, en yngling
med ett hjerta, fullt af det ädlaste svärmeri för dygd,
kärlek och vänskap. Han var en yngling af de
utmärk-taste, förträffligaste anlag; men han förblef dock, äfven på
tronen, en menniska. Hans höga värde kunde derför ej
sakna sina skuggor och dessa kastade fåfängan på honom.
Hans sinne, hans hjerta, hans själ rönte behofvet att se
sig omgifven af utmärkta vänner; och likväl kunde han ej
fördraga något öfverträffande, och likväl kallnade han och
lät en man falla, hos hvilken han blott en sekund blef varse
öfverlägsenhet i snille. På längd kunde han ej hos sig
tåla någon menniska, som hvilade vid sin egen kraft och
hvilken ej blindvis och slafviskt Öfvergick till hans åsigter.
Han ville i synnerhet inför hela Europa gälla för att
ensam regera, och verlden skulle ej känna någon person,
som man kunde tilltro ett ledande inflytande på statens
styrelse. Begentens moraliska makt är omätlig. Blotta
erkännandet af hans tjenares förtjenster upplyfter och gör
dessa lyckliga, af hvilken rang de än må vara, så högt,
att de dervid glömma allt det bittra af ett föregående
åsidosättande, förljufvar det svåraste arbete och stärker deras
moralitet. Alexander kände allt för väl denna moraliska
styrka: men hans fåfänga unnade honom ej att draga ftrdel
deraf. Eörstånd, insigter, talanger, allt detta kunde han
fördraga och erkänna; men detta är ännu icke tillräckligt,
för att bli en stor minister. Dertill fordras, att mannen
också har en verklig sinnesspänstighet och ett afgjordt
skaplynne; ty endast den stämpel af rask manlighet, som han
intrycker på sitt väsende och sina handlingar, förskaffar
honom öfver sina underordnade det välde, som erfordras
för att göra dem till brukbara och villiga verktyg åt sina
afsigter. Denna stämpel tålde icke Alexander, emedan han
sjelf var för älskvärd, att intrycka den på sina egna verk *).“
Det skulle vida öfverstiga vår förmåga, att med något
sken af sannolikhet, och med färger värdiga sitt ämne,
måla det mellan-fyra-ögon den 27 augusti 1812, der gamla
verldens öde afgjordes. Det gör, för dessa utkast, tillfyllest,
att läsaren känner de rådplägande furstarnes personlighet
och spårar deras samtal i dettas verkningar.
*) Tidningen Fäderneslandet den 31 augusti 1823.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
