Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
afpassa rätta tiden för sin ankomst. Om herrarne tycka
som jag, så ge vi politiken djefvulen, och njuta i stället
allt hvad vi förmå dessa välsignade Guds gåfvor, som
finnas framsatta att förtära *).“
Ändtligen tog det slut på Karl Johans tveksamhet.
Han afreste, åtföljd af sin son, den unge hertigen af
Södermanland, till Göteborg och ankom till Karlskrona den
7 maj kl. 12 på natten. Der väntade honom ett nytt
sändebud från Alexander, hvilket genast begärde företräde.
“Låt honom anmäla sig i morgon,“ svarade
kronprinsen. “Jag är trött af resan. Eller hvad menar ni,
general Suchtelen!“ tilläde prinsen, i skämtsam ton. “Tror ni
att min bror i Petersburg just nu kan hafva något så
vigtigt att meddela mig, att det ej tål uppskof till
mor-gondagen.“
“Det är mig omöjligt att känna kejsaren min herres
budskap till ers kungl. höghet,“ anmärkte Suchtelen, med
listig spejareblick. “Om ärendet är af öfverhängande vigt,
lärer nog grefve Pozzo di Borgo...“
“Pozzo di Borgo!“ afbröt Karl Johan, häftigt. “Är
det honom, kejsaren hitskickat?“
Och då det bejakades, förafskedade kronprinsen i
ögonblicket alla de öfriga och inneslöt sig i enrum med det
nya ryska sändebudet, hvars företräde räckte till inemot
klockan 5 följande morgonen *).
“För alla djeflar i våld! Huru har du blifvit
adjutant och hemlig budbärare åt Rysslands czar?“ utbrast
kronprinsen, och sträckte vänligt handen åt Pozzo di Borgo.
“Genom ett lyckans vindkast, nådige herre /“ (Pozzo di
Borgo lade tonvigt på dessa begge ord). “På samma sätt,
som min förre stallbroder i jakobiner-klubben vid Manegen,
står i begrepp att slå sig ned på en tron.“
“Låtom oss ej mera tala om de der förflutna
galenskaperna! Man är ung; blodet sjuder; man känner ej
verlden; man gör sig öfverdrifna begrepp om
mennisko-rätt; man förstår ej att uppskatta värdet af maktens enhet
och inbillar sig kunna styra ett folk, lika lätt och väl prydd
med röd mössa, som i purpur; men man blir äldre;
erfarenheten öppnar sin skattkammare, och man lär sig inse, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
