Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
öfverlägsne härföraren, än under en styrelse, som man
fördömt och tillintetgjort.
Ännu djupare grep honom det finansföretag under namn
af vexling och sken att främja härens beqvämlighet, i kraft
hvaraf tio procent afdrogos vid aflöningen, för att lemna
den i myntsorter, som voro gångbara, der trupperna
fun-nos förlagda. Det föll sig till och med svårt, att kunna
vänja dem vid detta beräknings- och vexlingssätt; och
Anckarsvärd ogillade öppet och skarpt, hvad han påstod kasta
skugga på befälet hos soldaten, hvilken nödvändigt skulle
tro sig blifva prejad af det förra.
Klandret öfver finansåtgärden drabbade i första
rummet Wirsén, som icke underlät att deröfver jemra sig hos
kronprinsen, med hvars samtycke anstalten blifvit vidtagen,
och som deraf med sin finansminister delade både hedern
och fördelarna. Klandret åter öfver statsförhållandena
sårade Wetterstedt, som vid deras bedrifvande utgjorde
Karl Johans synliga verktyg, och som frossade af de
sportler, kronprinsen lät honom tillfalla vid de stora
förehafvan-denas afslutande. Wetterstedt besvärade sig enträget hos
den höge hufvudmannen öfver det tadel, som sålunda
drabbade dem gemensamt. Träffad i de begge ömtåligaste
punkterna af sin regentverksamhet — politiken och
finansen — upptog Karl Johan med värme sina begge redskaps
klagomål, och Anckarsvärds fall beslöts vid första lägliga
tillfälle, eller första nya oförsigtighet af en person, som
under hela sin vandel synes hafva satt sak uti att lemna
försigtighet å sido.
En dag, då han blef — som det på svenska
hofsprå-ket heter — befald till kronprinsens bord, undskylde
han sig med opasslighet. Om icke det föregående klandret
kommit till Karl Johans öron och grott i hans sinne; om
den uteblifne gästen icke förr varit själen i en uppresning,
som kostat regenten, hvilken trotsade folkviljan, sin tron,
så skulle den höge värden antingen icke bemärkt
frånvaron, eller icke bevärdigat den med annan uppmärksamhet,
än ögonblickets. Nu deremot ämnade han slå två flugor
med en smäll: krossa Anckarsvärd, som ådragit sig hans
vrede, och gifva en vink om faran deraf åt general Posse,
för hvilken Karl Johan visserligen hyste mycken nåd, och
som både förtjente och lade sig vinn om att bibehålla
densamma; men som i alla fall varit deltagare i 1809 års upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
