Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
resning*, och derför emellanåt af prinsen betraktades med
en viss skygghet, tills han hunnit komma riktigt under
fund med Posses oinskränkta undergifvenhet.
“Nå väl, min general!“ tog kronprinsen till ordet,
efter måltidens slut, vändande sig till Posse. “Huru
befinner sig öfver sten för Nerikes regemente ?“
“Bra, så vidt jag känner, nådige herre!“
“Ni känner då vida mindre, än jag; ty jag, jag vet
att han är opasslig... opasslig, innan vi ännu sett
hvitögat på en enda fiende, eller lossat ett enda skott! ...
Begriper ni?“
“Om Anckarsvärd är opasslig, nådige herre! hvilket
jag likväl icke känner, så vågar jag likväl mitt hufvud på,
att orsaken icke är feghet/’
“Det har jag icke sagt. Men han är missbelåten,
dyster, tungsint. Det är ett elakt föredöme i en krigshär
under vapen; en sådan sinnesstämning är smittsam och
skämmer andan i lederna. Det duger icke! ... Besök
honom, herr general! å mina vägnar. Säg honom, att jag
vet att han leds vid efter sin unga, vackra hustru, och jag
tillåter honom, att genast resa hem för att hålla henne
sällskap. “
“Men, nådige herre! ...“
“Inga men, general Posse! Bet är min befallning...
Begriper ni?“
Mot detta herskareord fans ingen invändning. Posse
måste lyda.
Innan han hos Anckarsvärd fullgjorde sitt uppdrag,
tog han dennes hedersord på förhand, att han ej skulle
förifra och förlöpa sig.
Yi vilja ej försöka att skildra Anckarsvärds billiga
harm vid emottagandet af general Posses uppdrag. Först
for han ut i förebråelser mot Posse, som bundit honom
genom hederslöftet, och sedan kräfde förbittringen ut sin rätt
så, som den skulle gjort hos hvarje man af ära, så, som
den måste göra dubbelt hos en man med Anckarsvärds
retliga känsla.
När generalen lemnat honom ensam, satte han sig
ned och skref till Karl Johan det ryktbara bref, som
hedrar både hans omdöme, hans svenskhet och hans
politiska mod. “Han fann sig djupt sårad af misstanken, att
hemsjuka och längtan att återse sin hustru vållat hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
