Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skarne under fälttåget, att deras egna landsmän (Gardell
och Yegesach) voro de hårdhändtaste, de som mest togo
för sig, af alla svenska befälhafvare. Cardell bortlade ej
ens hemma och i fredstid denna plägsed, och det
omtalades, att de som riktigt kände vägarna, anlitade honom,
som, så länge han lefde, helt naturligt egde Karl Johans
öra. Både som vetenskap och i utöfningen satte han
svenska artilleriet på en fruktansvärd fot, och införde en
krigstukt och hållning inom vapnet, hvaraf de helsosamma
verk-ningarne ännu rönas. Det högre artilleriläroverket på
Ma-rieberg, der han ofta sjelf höll föreläsningar, är hans skapelse.
Denne buse för underordnade, denna nagel i ögat på
jemlikar och dem som stodo öfver honom, var likväl —
skullen I hafva förestält er det, sköna läsarinnor! — lika
svag för det svaga könet som flinthård mot det starka.
Han skall till och med haft framgångar, som varit
afunds-värda, och hvartill en viss- fru, för hvilken någon deröfver
yttrat sin förvåning, svarat: att Herkules varit en
half-gud; men Adonis helt simpelt en dödlig.
General Cardells afbildning påminner om general
Chassé, försvararen af Antwerpen. ’
Förklarligare var det vackra könets benägenhet för
general Boye, eller rättare: det hade varit oförklarligt, om
icke en person med hans angenäma sätt att vara, qvick
som en olycka, böjd for nöjen och tillställningar, utan att
någonsin bekymra sig om hvad de kostade, och med ett i
alla afseenden ganska förordande utseende, skulle funnit
gensvar. De sköna känna dessutom alltid en viss dragningskraft
till tapperheten, och denna egenskap träffades i rikt mått hos
eröfraren af Gliickstadt. Lättsinnig i allt, skämtade han
med faran, då den hotade hans lif, och med olyckorna,
sedan de krossat hans samhällstrefnad. Under belägringen
af Gliickstadt skickade Karl Johan en person dit, för att
inberätta företagets utförande och fortgång. Boye tog den
ifrågavarande officeren med i utanverken, der soldaterna
arbetade, medan kulorna hveno kring dem i luften.
“Generalen blottställer allt för mycket både sig och
folket,“ anmärkte den utskickade.
“Vänd om, för Guds skull, om ni är rädd, herre!
Men tig som muren med faran,“ svarade Boye, “ty mina
soldater veta icke att någon sådan är å färde.“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
