Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bättre än landsförräderi. Hans stora benägenhet för
Frankrike, hans beundran för Napoleon och nit för ett nära
förbund med denna europeiska makt, som 1810 ansågs för
den högsta fosterlandskärlek och öppnade utsigter till
ko-nungagunst och lycka, var — blott tvä är senare ! — osvenskt,
förrädiskt, en källa till onåd och förföljelse
Tibell vistades i Paris just då den stora brytningen
var i farvattnet. På återresan hem möttes han i
Köpenhamn af ett meddelande från svenska beskickningen der,
innehållande anklagelsepunkter, dem general Camps, enligt
Karl Johans förestafvande, nedslcrifvit, och öfver hvilka Tibell
skulle förklara sig. De angingo hufvudsakligen: att han
skulle underrättat franska kejserliga regeringen om
ställningar och förhållanden i Sverige, samt att han i Paris
skulle låtit förstå, att han fått uppdrag från Frankrike att
föreslå Sverige en subsidietraktat.
Anklagelsen föll; men tvänne års tid hölls general
Tibell i fullkomlig overksamhet*).
Under alla dessa stora tilldragelser, dessa skiftningar
af gunst och onåd, satt svenska krigshärens skarpaste
huf-vud och landets störste öfverlägsenhet i regeringskonst,
orörlig, men visserligen icke overksam på sin af gammalt
anvisade punkt, långt ifrån de stora händelsernas
skådeplats, qvarlemnad i orubbadt bo af sitt inflytande, emedan
man fruktade nästan lika mycket att tillita, som att stöta
honom. Höljd med utmärkelser och förtroenden af de begge
sista Gustaverna, som lyftat honom till lyckans spets och
dem han hade att tacka för allt, och i sjelfva den sista
statshvälfningens ögonblick ertappad såsom dess afsvurne
fiende, bedyrande sin trohet mot en konung, som upphört
att vara det, innan brefvet, som förklarade dessa
tänkesätt, kom honom till handa, kunde Karl Johan aldrig skilja
sig från misstanken, att ju excellensen Toll var den
af-lägsnade regentslägtens trogne anhängare samt själen i och
hufvudet för det parti, kronprinsen förestälde sig hemligt,
men rastlöst, arbeta på denna regentslägts återkallande.
Om icke farhågornas spöke förbryllat Karl Johans eljes
skarpa omdöme, hade han bort inse, att en man, som stått
i sådana förhållanden till, i sådana förbindelser hos Gustaf
III och Gustaf IV, och som skriftligen yttrat sig om den
*) Skildringar ur det inre af dagens historia. De frånvarande.
Fjerde upplagan, sid. 139, 140.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
