Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ning och bevågenhet, utan besökte honom på Beckaskog
och öfverhopade honom med vänskapsbetygelser och
ynnestbevis. Bland dem som mest smickrade Toll var en
heders-värja, hvilken Karl Johan förärade honom *). Toll
värderade den mindre kanske för värdet, än för de händers skull,
ur hvilka den kom. Ty fältmarskalken Toll, som minst
var härförare, satte en smula fåfänga uti krigiska
befattningar och utmärkelser, måhända äfven derför, att
höjderna i detta yrke, dit han redan hunnit, betecknar den
myndighet och den väldets enhet, som han hyllade framför
någon grundlag och furste på jorden. Den som lika med
Toll förenade något af Talleyrands egenskaper som
diplomat, med något af Fouchés som polisminister och något af
Soults som statsförvaltare och ordnare, behöfde eljest ej
låna sig glans från befattningar, der han aldrig kunde
fördunkla hundradetals kamrater.
“Na,“ frågade någon, ytterst nyfiken, att få höra Tolls
omdöme öfver Karl Johan, när denne under ett besök på
Beckaskog. en rund timme spatserat på tu man hand med
honom i trädgården. “Huru finner ers excellens
kronprinsen ?“
“Han är ostridigt ett snille af första ordningen, “
svarade Toll, “men rädd för sin egen skugga *).“
Denna skuggrädsla hade uppenbarat sig redan första
ögonblicket Karl Johan, med tummen på hanen af en laddad
puffert, satte foten inom Stockholms slott **), och det
första rum han der beträdde, det första ord, som der till
honom yttrades sammansvuro sig att stegra och rotfasta hans
farhågor. Han infördes nämligen då i ett särskildt rum,
hvarest han, enligt etikettens fordran, något måste vänta,
innan Karl XIII anlände, för att der sjelf emottaga
kronprinsen tillika med åtföljet. Konungen hade den
obetänksamheten, att, omedelbart efter första helsningen, yttra:
“Vi befinna oss nu i samma kammare, hvarest min
olycklige brorson blef fångad.“ Karl Johan spärrade upp
ögonen och skiftade farg. Etiketten fordrade, att kungen, efter
detta första möte, genast aflägsnade sig och lemnade
kronprinsen ensam. Man hörde honom då spatsera med starka
steg fram och tillbaka på golfvet, under utrop, som kunde
*) Historiskt.
**) Jemför Morianen; sjette delen. sid. 380.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
