Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Med inbillningen uppspelt af gustavianska farhågor,
samt fullt och fast föreställande sig, att den gamla
regent-slägten egde ett stort anhang, hvars säte var Skåne och
hvars hufvud var Toll, förblef Karl Johan i den
öfverty-gelsen, att han ledt 1811 års rörelser i Skåne, och inbillat
bönderna, att Gustaf Adolf låge på en engelsk fregatt
utanför Ystad och skulle komma dem till hjelp — *), oaktadt
det låg i öppen dager, att folkmötena härrörde af felen
uti sjelfva regeringsurkunden, och upploppen af bristande
själsnärvaro hos regeringens organer på stället. Förgäfves
erbjöd De la Gardie, att med salighetsed bedyra, att Toll
var okunnig om utbrottet, tills han erhöll mberättelse om
Klågerups-slaget. Förgäfves skref Toll sjelf (d. 14 nov.
1811): “Det är ganska obehagligt att den fördomen ännu
fortfar, som skulle danskarne haft någon del i uppträdet
här i orten. Jag finner att villfarelser aldrig utrotas. På
detta ämne har jag skrifvit mig trött. Man ville bestämdt,
att jag skulle upptäcka hvad utländsk inflytelse, som varit
med. Jag förklarade att intet spår syntes dertill och
begärde få del af de anledningar man hade; men ingen sådan
meddelades, och icke dessmindre rördes på samma sträng
flera gånger, då jag satte riktig stämpel på den, som
före-bragte dylikt och icke vågade uppgifva anledningarna^ **).
Och sedermera (den 15 januari 1842): “Med mycken
förtrytelse har jag visserligen erfarit de lögner och menliga
rykten, som man på ett nedrigt sätt bibragt om skåningarne,
och intet enda tillfälle har jag underlåtit att ge slik
oförskämdhet den rätta stämpeln och bestämdt begärt, att
belackar-ne af detta slag måtte åläggas bevisa hvad de sagt, eller
namngifvas, på det de må få sin förtjenta lön, att kännas
af hvar man som bofvar; men man svarar intet på dessa
epistlar; hvarken det ena eller det andra sker och man
fortfar att vara angelägen om underrättelse“ ***).“ Karl
Johans misstänksamhet var okuflig och hans misstankar, en
gång väckta, outrotliga.
Det hindrade icke, eller rättare: just derför var han
så mycket inställsammare mot Toll, som han fruktade.
Icke blott skriftligen förklarade kronprinsen honom sin akt-
*) Biografiskt lexikon; nionde bandet; tredje häftet; sid. 263.
**) Anf. st. sid. 262, 263.
***) Anf. st. 263.
Karl Johan och svenslcarne. I. 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
