Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
våra; men att, tvärtom, han hade öfvergifvit Finland åt
ryssarne och sjelf tagit Pommern i besittning. Men under
det kejsaren talade, fixerade han Skjöldebrand med en blick,
som trängde in i djupet af själen, och dömande af hans
hållning hvad han var i begrepp att erinra, lemnade
kejsaren honom ej vidare tid dertill, utan fortfor utan afbrott:
“Nar han blef vald till kronprins af Sverige, var han
i mitt våld; jag hade kunnat hindra honom att resa.
Tvärtom har jag sett hans upphöjelse med det största nöje.
Jag skulle ha bidragit dertill, om det behöfts; men han
har blifvit vald på det ärorikaste sätt i verlden, af ett
fritt folks röst, och utan ringaste främmande inflytande.
(Med rörande ton och dof röst.) Nu vill han komma och
hjelpa till att förhärja detta vackra Frankrike, som sett
honom födas; komma och se våra falt nedtrampade, våra
hus, våra byar påtända, våra hustrur, våra barn våldförda?
Kan han ha ett hjerta, som uthärdar fasan af ett dylikt
skådespel?“
Skjöldebrand. “Nådigste herre! Jag känner icke
kronprinsens afsigter; men . .
Napoleon gissade utan tvifvel fortsättningen af detta
och afbröt Skjöldebrand, i det kejsaren höjde rösten.
“Inser han då icke, att Frankrike och Sverige äro
naturliga bundsförvandter ? Vi kunna göra hvarandra
mycket godt och intet ondt. Slå upp kartan: se vår
geografiska belägenhet. Slå upp historien: tänk på den tidpunkt,
då er Oxenstjerna kom för att besöka vår Richelieu i Paris,
och då dessa begge store män afgjorde Europas öde.“
Derefter gjorde Napoleon en lång afhandling öfver de
ömsesidiga fördelarna, som kunde uppstå för begge folken,
antingen i afseende på handelsförhållanden, eller på
splittring af fiendens styrka, i händelse af krig mot naturliga
vederdelomän, m. m. Han talade med ett sammanhang
och en vältalighet, som väckte Skjöldebrands beundran.
Då denne insåg, att kejsaren alldeles icke ville ha svar,
och att det icke varit gagneligt att uppreta honom med
förebråelser, under det Skjöldebrand befann sig i hans våld,
yttrade han, smilande: “Nådigste herre! Jag måste vara
på min vakt; ers maj:t kunde komma mig att glömma, att
vi äro dess fiender, och det är min pligt att komma
ihåg det.“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
