- Project Runeberg -  Karl Johan och svenskarne. Romantisk skildring / Del 1 /
163

(1881) [MARC] Author: Magnus Jacob Crusenstolpe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Följande dagen höll utanför grefvinnans af Gotland
palats på gatan Anjou ett präktigt åkdon. På
vagnsdörrarna syntes tre hvita liljor i azurfält, under kunglig krona.
Kusken och betjeningen voro klädda i mörkgrönt livré
med rika silfversnören. Alla buro ofantliga hvita kokarder.
Det var Monsieur, konungens af Frankrike broder, Karl
Filip, grefve af Artois, som aflade sitt motbesök hos Karl
Johan, kronprins af Sverige *).

Den svenske fursten stannade icke på halfva vägen
med sina artigheter mot den gamla, nu återupprättade
franska regentslägten. Han dröjde i Paris, oaktadt den
köld, som öppet och med flit öfverallt visades honom af
hans ursprungliga landsmän, och oaktadt det obehag han
rönte af sin vistelse här, — dröjde, säga vi, tills Ludvig
XVIII återkom från England. Då reste Karl Johan till
mötes i Compiégne *) och lyckönskade honom, med
flödande vältalighet och en låtsad värme, som hade Karl
Johan ej haft annat mål med sitt fälttåg, än
återupprättandet af Bourbonernas tron. Gubben Ludvig visste hvad
han tänkte; men lika slängd mästare i förställningskonsten,
som trots Karl Johan sjelf, låtsade kungen taga den
se-nares fraser för klingande mynt, och slöt honom i sina
utbredda armar, så långt åtminstone den Bourbonska
magens omfång och spänstighet medgåfvo.

Karl Johans föga besökta boning i Paris hade likväl
en daglig uppvaktare. Det var grefve Pozzo di Borgo.
Han bekräftade hvad Alexander sagt, hvad Karl Johan,
med sväljd harm, sjelf dagligen erfor: att han befann sig
i en falsk ställning, ett mål för de lägre folkklassernas
förbittring och de högres förakt. “M vet,“ yttrade
kor-sikanen, “att jag ej saknar all flntlighet, och ni bör vara
öfvertygad om, att jag dels af vänskap för er person och
minne af våra forna broderliga förhållanden i
kraftmännens klubbar, dels beräknande min egen fördel af franska
spiran i edra händer, gjort allt hvad i menniskoförmåga
står, för att spela henne dit, enligt er öfverenskommelse i
Abo med kejsaren och vår i Karlskrona. Men förgäfves.
Fördomarna hos edra landsmän äro för starka emot er; de
främmande makterna, — jag undantar alltid hans maj:t
Alexander —, anse er belägenhet osäker och hysa misstro till er

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jun 2 22:37:27 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/cmjkarljo/1/0165.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free