Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
person. Olyckan är, att Eouché, — vår gemensamme vän
och forne stallbroder —, ej hann hit, innan den förberedande
regeringen redan var förordnad och i verksamhet. Ehuru
rådfrågad i allt och af alla, har han dragit sig undan till
sitt herresäte Ferrieres, och man vill veta hans mening,
utan att följa den. Det är Talleyrand, som i denna vefvan
är allsmäktig och som leder hela politiken. Det gamla
adliga blodet jäser i honom på nytt. Han finner helt
naturligt, att böja knä för en konungaätt, som deltagit i
korstågen, och finner sin räkning vid, att kronan bäres af ^
furstar, allt för underlägsna att ej åt honom anförtro
ledningen af sin makt; men han skulle ej kunna förmå sigr
att erkänna er för sin beherskare, ni, som stundom tagit
hans befallningar, stundom varit hans vederlike i
ministé-ren; ni, som visat er i röd mössa och är son af er egen
värja; ni, framför allt, som sjelf är en öfverlägsenhet, och
under hvars regering Talleyrand ej kunde hoppas annat
inflytande, än som blind verkställare af er vilja och
befallningar: en rol vid hvilken han blef uttröttad under
Bonaparte.“
“Det är således oåterkalleligen förbi med dessa
beräkningar ?“ föll Karl Johan, med dof stämma, i talet.
“Ja, prins!“ svarade Pozzo di Borgo.
“Nå väl! Jag återser aldrig Tuilerierna. Men om det
ej går dig, som du önskar, Pozzo di Borgo! Om din plan
att få lefva och dö i Paris misslyckas, om kejsaren af
Ryssland ej belönar dig efter förtjenst, så kom ihåg att
jag bebor slottet i Stockholm, ännu några år, kanske, som
regent utan krona; sedermera med både krona och makt.
Vi känna hvarandra af gammalt, och Karl Johan förblifver
städse din bevågne vän.“
Ingenting likväl förundrade och förtröt kronprinsen
mer, än att ej ha sett en skymt af Sveriges forna
sändebud hos Napoleon, baron Lagerbjelke.
“Det är oförskämdt, oförklarligt,“ yttrade Karl Johan
till hofkansleren Wetterstedt, som, jemte fältmarskalken
Stedingk, blifvit ditkallad, för att afsluta den numera föga
maktpåliggande freden med Frankrike. — “Jag vet likväl
med visshet, att den der gunstige herren ännu uppehåller
sig i Paris. “
“I Paris, ja visserligen, och uppehälles här, tills vidare,“
svarade Wetterstedt, med klippska ögonkast, ur hvilka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
