Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lade enkom för att helsa honom välkommen, och under
hans frånvaro minskad med Tredje Gustafs enka, som nu
återflyttat till sin plats vid hans sida, och för evigheten
nära hans kallnade hjerta, när kronprinsen inneslöt sig med
öfverståthållaren.
Denne var nu mera den sextioårige grefve Karl
Mör-ner, med föga snille, men säkert den redligaste man i
huf-vudstaden, nitisk och veiksam embetsmän, men utan fjesk,
tillgänglig för alla, lika den ena dagen som den andra,
pålitlig och i ett anseende hos alla samhällsklasser, som
fullkomligen motsvarade hans ädla egenskaper och högsta
samhällsrang. Att tjena och gagna sin öfverhet med
ansträngningar, som togo all hans tid, alla hans krafter i
anspråk, med sitt lif, om det behofts, dertill var han alltid
beredd, — det skulle till och med utgjort hans glädje,
äfven om detta handlingssätt blifvit både obelönt och
obemärkt; men att, på vägar, dit hans starka rätts- och
hederskänsla ej ville hitta, genom lismeri och ränker eröfra,
•öka och bibehålla regentgunsten, afsåg han med afsky och
förakt. Dertill hade hans gammaldags aristokratiska hjessa
omöjligen kunnat sänka sig.
“Nå väl, herr grefve Mörner!“ tillsporde honom nu
kronprinsen, “huru är, i anledning af krigets utgång,
huf-vudstadens befolkning stämd mot regeringen och mot min
person ?“
“Ers kungl. höghet har ju i dag haft tillfälle att sjelf
erfara det. Gör man någonting för svenskarne, så blir
man ej otackad. Jag fruktar blott, att den här
tacksamheten (Mörner smålog i det han pekade åt borggården,
uppfyld af folk, som oupphörligen stormade: “lefve Karl
Johan! hurra!“) är något för högljudd och torde besvära
min nådige herre.“
(Lifligt) “För ingen del! Tvärtom: jag hoppas (listigt
och forskande fixerande öfverståthållaren) att denna
hänryckning måtte komma från hjertat“ *).
“Och hvarifrån skulle den annars komma, nådige herre?“
invände Mörner, okonstladt.
° •
uAh, jag menar . .. (hejdande sig). Ert nit i tjensten,
herr grefve! Er omsorg att göra konungen och mig ett
*) Historiskt uttryck af Karl XIV till landshöfdingen grefve Erik
Sparre, under det folket hurrade i Gefle.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
