Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
höfding, åkte näst före den kungliga vagnen. Han lät
köra fort, men icke så fort, som den höge resande ville.
Ett tu, tre, jagade denne förbi honom, hvilken
förödmjukelse i andra län en och annan underdånigst underkastade
sig, men de fleste sökte undvika medelst en så ilande fart,
att hästar ofta störtade. Adlersparre tog saken
annorlunda, reste sig upp i vagnen och röt till kronprinsens
kusk, att han skulle sakta farten och hålla efter
lands-höfdingens vagn, emedan det vore han, som af hans kungl.
höghet inhemtat befallning huru fort det skulle köras*).
Och Karl Johan, som för ingen del ville hafva något obytt
med den lyckliga och ärorika statshvälfningens hjelte,
låtsade mycken belåtenhet med Adlersparres förfarande,
hvilket han högt berömde och anbefalde till alla andras
föresyn ... med full föresats att näpsa den, som understått sig
att härma den fruktade mannens handlingssätt.
Yid svenska truppernas återkomst från fälttåget i
Norge blef general Cardell inqvarterad på Ström. Baron
Macklean var ännu qvar der, men ärnade innan kort resa
ned till sin egendom i Skåne. Två gästrum voro
anvisade åt generalen, som anlände temligen tidigt på
förmiddagen. Med häftighet och de mest stötande uttryck
anmärkte han att ingen soffa fans i rummet. “Låt genast
flytta dit soffan ur mitt förmak,“ tillsade Macklean, så snart
han fick veta Cardells erinran.
“Jag hade trott,“ tilläde den förre, i det han vände
sig till sin förvaltare på Ström, fänrik de Frese, “att
generalen skulle vilja fördrifva tiden med mig här i mina
rum; men han torde vara sysselsatt, och då han behöfver
stanna qvar hos sig, är det i sin ordning, att der fins
en soffa.“
Macklean irrade sig. Cardell hade ingenting att göra.
Han fann tiden odräglig att vara ensam; men han räknade
på att blifva uppvaktad af sin värd, och föresatte sig att
icke besöka honom.
Macklean var detta helt och hållet likgiltigt. Han
skötte sina göromål, öfversåg sina räkenskaper, läste, talade
med sina underhafvande, glammade med Frese.
Det blef middag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
