Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Macklean skickade till generalen och lät fråga, om
han önskade bli betjenad med måltiden i sina rum, eller
ville göra värden sällskap vid hans bord.
Cardell svarade buttert: “Jag kommer ned till baron
att äta.“
I)å anrättningen var färdig, blef generalen derom
underrättad.
Det dröjde en qvart... en halftimme.
“Gå upp och säg generalen att maten kallnar. Han
har förmodligen så mycket göromål, att han glömt det
förra matbudet.“
Med denna Mackleans befallning framförde betjenten
en förnyad anmälan till Cardell, att anrättningen vore
framsatt och att baron väntade.
“Han får vänta, tills jag blir färdig,“ blef svaret.
Annu en qvart och generalen syntes icke.
“Detta går för långt!“ utbrast då Macklean, stöttr
“Vi sätta oss till bords och börja, fänrik Frese!“
Det skedde.
Just då de voro i begrepp att sluta första rätten,
inträdde Cardell i matsalen, studsade, då han såg måltiden
börjad, innan sin ankomst och utbrast, utan att helsa i
“För tunnor tusan djeflar! Det är då på detta sätt man
bemötes, för det man sätter lemmar och lif på spel att
lörsvara egendomen åt krutgubbar, som ej duga till annat,
än att smörja kråset. Svenske krigaren skulle må mycket
bättre i hottentotternas land, än i sin egen fosterbygd."
“Ursäkta, min general!“ svarade Macklean, kallt och
med värdighet. “Ström är mitt; jag är en gammal man,
och jag tvingar mig icke för någon menniska på jorden."
Utan att vidare yttra ett ord, tog Cardell för sig af
några fat, åt ganska fort, samt drack ett par glas portvin
och ett glas claret. Derefter sköt han stolen från bordet.
“Var god och dröj, min general!“ bad Macklean.
“Jag har i min källare några buteljer tokajer, som
äro-tjugu år äldre än jag, och jag har likväl redan sett mina
två och sjutti vintrar. Det är endast för gamla vänner,
eller utmärkta personer, jag låter sätta fram af det slaget."
“Nå, så göm det då åt edra gamla vänner, min baron 1“
svarade Cardell med öfversittareton och gick.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
