Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och orten. Drottningen sjelf öfverräckte till Engelhart det
vunna priset: en pokal af silfver *).
Kort innan Göteborg gaf sina ståtliga gästabud åt
Karl XIII och Karl Johan, hade dessa åt ett fädernesland,
som var den förres och som den senare gjorde sig en
heder af att kalla sitt, sammankokat en soppa, hvilken år
efter år blir mera hård smält. Besittningen af Norge, till
Sverige afträdt medelst fördraget i Kiel, förespeglades
såsom godtgörande alla våra förluster, återgäldande alla våra
uppoffringar, verklkgörande alla våra förhoppningar. Att
Danmark gjorde allt för att undgå den kalken, må man
ej förtänka Danmark; att norrmännen begagnade tillfallet,
att på fördelaktiga vil kor blifva sina egna herrar, må man
ej heller förtänka dem. Men, sedan svenskarne blödt på
Germaniens fält för den rysk-tyska saken, och ytterligare
för sin egen blödt bland Norges fjellar, och segrat der i
de strider som egt rum, trycker det förräderiets
omisskänneliga stämpel på svenska dåvarande regeringens
handlingssätt, att, med ett penndrag, frivilligt och opåkalladt
af hända Sverige frukterna af sitt deltagande i Rysslands
och Tysklands befrielsekrig, och de högtidligen utfästade
fördelarna af Kieler-traktaten. Man hade knapt hunnit
sansa sig efter öfverraskningen, som Eidsvoldska
grundlagen, med Norges sjelfständighets-förklaring, under danske
tronarfvingen, prins Kristian, som konung, åstadkommit
bland de bedragne svenskarne, innan de föllo in i en ännu
större öfver sin egen tronföljares offentliga förklaring till
norska folket, uti hvilken han, med fullkomlig tystnad
rörande fördraget i Kiel, erbjöd och utlofvade, å Karl XIII:s
vägnar, enligt hans fullmakt: att antaga Eidsvoldska
grundlagen, utan ändring i andra punkter än dem, som voro
hinderliga för en förening med Sverige, hvilken fras,
öfver-satt på sanningens tungomål, betydde: att den så kallade
föreningen endast skulle bestå uti samme kung, samma
successions-ordning och särskilda anslag till regenthuset.
Fördraget i Moss stadfästade denna Karl Johans försäkran,
i kraft af hvilken man med skrattkören i Friskytten kunde
sjunga åt svenska folket:
»Hvad fick ni då? . . . Ha!
Hvad fick ni då?... Ha! ha! ha!...»
*) Ur författarens dagbok.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
