Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kronprinsen, inställsam och med en uppsyn af
tillfredsställelse, tycktes blott hafva ögon och öron för
konungen, som han syntes angelägen att roa och underhålla med
sina samtal; och hvarje gång monarken vände sig till
honom eller han till monarken, lyftade kronprinsen af sin
befjädrade trekantiga hatt, till formen som en båt, med
gul kokard, men utan sultan. Då och då lutade
drottningen sig fram öfver sin gemål, för att säga några ord till
kronprinsen, eller reste han sig upp, for att kunna tala
med henne, utan att sträcka sig öfver konungen; men det
var påtagligt, att Karl Johan ville inför den talrika—den
otaliga — samlingen af åskådare ur alla folkklasser
ådagalägga sin oinskränkta uppmärksamhet, djupa vördnad
och varma tillgifvenhet för Karl XIII. Och för att
framställa honom på den ojemförligt högsta punkten, låtsade
kronprinsen ej taga åt sig allmänhetens helsningar och
hyllning, utan lät konungen ensam besvara dem, med täta
böjningar på hufvudet. Att tidt och ofta lyfta af hatten
hade blifvit allt för tungt för Karls darrande händer. Så
mycket fördelaktigare intryck i alla afseenden gjorde Karl
Johans fängslande helsningar med hatten i hand, då han
ej befarade att undanskymma monarken.
Kappridningsbanan var det stora fältet framför de
rika alléerna, utom stadsporten åt vestgötasidan. Gynnade
af den skönaste september, trängde sig oöfverskådliga
skaror af nyfikne från staden och kringliggande nejder,
ja, resande från aflägsna orter, för att se de kungliga
personerna, den ovanliga tillställningen för att roa dem nu*
och hvad mera det stolta Göteborg hade att bjuda på. I
de prydligaste åkdon såg man fruntimmer af alla åldrar —
från skrynklorna kring den insjunkna munnen, till ögat,
som sköt pilar i hjertan, och läpparnas svällande
rosenknopp — i den grannaste utstyrsel, blandade med sprättar
till häst i riddrägt och fotgängare, som ansträngde styrkan
af sina tåspetsar, for att emellanåt kunna ertappa en skymt
af de täflandes hufvudbeklädnad vid den snabba förbiridten,
eller af konungens fjäderbuske, strutsen i drottningens
hatt, eller kronprinsens örnnäsa.
Efter kappridningens slut väntade en ståtlig frukost i
en bygnad vid slutet af alléerna, medlemmarne af
konungahuset, deras uppvaktning samt de förnämste i staden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
