Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kristie blef i synnerhet omtyckt och firad. Alla
samhällsklasser af begge könen, täflade om hans samtal. Fru
G*e, af det förnämare borgerskapet, hvilken i synnerhet
var besvärligt efterhängsen, kallades derför af grefve
Robert Rosen: “Kristi pina“ på samma sätt som han under
kronprinsessans härvaro kallat fru La Flotte: “la flotte
ennemieu *).
Det var helt naturligt, att Sverige, som hemma hos
sig fatt emottaga så många norrmän, förtjenta af det bifall,
de öfverallt skördade, skulle i sin ordning till Norge
af-sända svenskar, som med heder kunde bära upp
landsman-skapet. Det första valet af riksståthållare var i alla
af-seenden särdeles lyckligt. Fältmarskalken grefve von Essen,
hvars ädla drag Sergels mejsel förevigat, kunde i sätt att
fördelaktigt framställa sin högväxta, vackra, stolta skepnad,
ej af någon öfverträffas. Det vår en lycklig medelväg
mellan excellensen Axel Fersen, den yngres, förhatade
högdragenhet och excellensen Jakob De la Gardies öfverdrifvet
rörliga förbindlighet. Förnäm var Essen; förnäm visste
han sig vara; förnäm syntes han. Det hörde till de begge
sista Gustavernas skola, i hvilken han blifvit uppfödd.
De svenska höga riksembetena funnos ej mera. Intet
riksdrots, hvars företrädessal prunkade med tronhimmel och
bevakades af stånddrabanter, som grefve Trolle
Wacht-meisters. Riksmarskalken nu var blott inom hofvet den
förnämste. Fersen hade tillika haft statens glans att taga
vara på. Det kunde visserligen skett mindre frånstötande,
än då en person, som för tillämnadt giftermål sökte att bli
kammarjunkare och uppvaktade grefve Fersen, hvilken,
klädd endast i lårfoder och stående framför en spegel, gaf
den sökande företräde, och utan att röra sig af stället, med
en sakta böjning på hufvudet, men med ryggen fortfarande
vänd åt honom besvarade hans ödmjuka helsning, och hans
bön om riksmarskalkens förord med det enstafviga ordet:
“nej“! Eller ännu värre, då Fersen, som kansler för
Up-sala universitet, utnämnt Biberg till adjunkt och denne,
som reste till Stockholm enkom för att tacka honom,
infördes genom en lång rad rum till ett, der grefve Fersen
stod vid en förgyld stol på en matta; och då Biberg,
bugande, androg sitt ärende, erhöll han till svar endast en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
