Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Hans excellens riksståthållaren, nådige herre!“
svarade handsekreteraren, förfärad, “har förständigat mig om
ers kungl. höghets nådiga befallning rörande denna utgift. “
“Huru kan ni understå er,“ for kronprinsen ut, “att
göra utbetalningar af mina penningar, utan min egen
skriftliga eller muntliga befallning ?“
Och en ström af hårda ord forsade; och en åtbörd af
handgriplig förtrytelse beseglade utbrottet.
Den förskräckte handsekreteraren vek undan, och lät
icke säga sig två gånger den befallning, Karl Johan röt
till honom, “att gå sina färde“.
Blek som ett lik, darrande som ett asplöf, hastade
han till riksståthållaren och förtäljde sitt ofall.
Essen var ännu morgonklädd; men gaf i ögonblicket
"befallning om sin uniform och sin vagn. Hans bröst lågade
af ädel harm; men intet öfveriladt ord slant från hans
läppar, och med dämpad sinnesrörelse trädde han inför
kronprinsen och utbad sig ett mellan-fyra-ögon.
Det bifölls, och riksståthållaren tog till ordet:
“Ers kungl. höghet lärer tvifvelsutan täckas erinra
sig sitt nådiga och offentliga löfte till trupperna för några
-dagar sedan om extra förplägning, äfvensom att jag på
samma gång fick befallning att draga försorg om
verkställigheten ?“
“Jag påminner mig rätt väl löftet; men det innefattade
hvarken tiden, när förplägningen skulle utfalla, eller dess
belopp och beskaffenhet.“
“Nordens krigare, nådige herre! förstå sig icke på
advokatyr. Då deras furstar gifvit ett nådigt löfte,
förständigat högste embetsmannen om verkställigheten, och
med välbehag afhört tacksamhetens hurrarop, anser
krigaren sig berättigad att komma i besittning af hvad honom
blifvit lofvadt. Dröjsmålet, eller hvad värre vore —
ute-Mifvandet skrifver den på embetsmannens räkning, som
försummelse eller som egennytta. Eör ingendera har jag
kunnat blottställa mig, och ännu mindre rättfärdiga mig
på bekostnad af ers kungl. höghets furstliga ord.“
“Det är ju icke er, herr grefve! jag förebrått det
förelupna missförståndet; det är den person, åt hvilken jag
anförtrott min handkassa, som icke får göra utbetalningar
med mindre, än jag sjelf derom meddelat befallning.“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
