Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Det är just den han fått genom mig, enligt ers
kungl. höghets förständigande. Han var skyldig att tro
mig, då jag åberopade ers kungl. höghets namn. , Jag
Jcunde ej missbruka det, utan att uppoffra både min plats i
samhället och mitt goda namn och rykte. Så länge jag
innehar den höga förtroendepost, jag nu bekläder, måste
jag blifva trodd på mina ord, både för konungens, ers
kungl. höghets och min egen skull. “
“Och hvem djefvulén i våld har satt edra ord i frågay
min herre? ... Men öfver min kassa beslutar jag ensamy
utan rådgifvare, begriper ni?“
(Med stolthet:) “För min del ämnar jag lika litet
hädanefter som hittills anlita den. Men då ni företrädesvis
tycks sätta värde på, nådige herre! att ega de redliga
norrmännens tillgifvenhet, lärer ers kunglig höghet sjelf
inse, att om denna händelse utdunstade, skulle
hänryckningen svalna.“
Denna anmärkning verkade som ett trollslag.
Kronprinsen benämnde hvad som förelupit “ett missförstånd",
och betygade sin personliga bevågenhet för grefve Essen,
som med mycken köld upptog dessa nådiga ord, och
aflägs-nade sig, lika förbittrad, som han ankommit.
Elera dagar förlupo, utan att riksståthållaren var synlig
hos kronprinsen oftare, än denne särskildt skickade efter
honom; och vid bordet, der han hade sin gifna plats en
gång för alla bredvid Karl Johan, inlät Essen sig icke
med honom i samtal, och svarade enstafvigt: “ja, nådige
herre!“ eller: “nej, nådige herre!“ eller ock: “det känner
jag icke, nådige herre!“ då kronprinsen stälde sitt tal till
honom.
Ju mindre Essen syntes bekymra sig om att få detta
missförstånd häfdt, desto angelägnare derom blef Karl
Johan sjelf, som ingalunda ville bryta eller stöta sig med
en man af grefve Essens stora anseende. Kronprinsen
skickade derför en vacker dag till honom en person ur
sin stab, som äfven stod i nära förhållande till
riksståthållaren, för att bemedla försoning. Att den skedde, utan
förödmjukelse för Essen, torde knapt behöfva tilläggas*).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
