Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om det nu var denna hotelse af riksståthållaren, eller
icke snarare den egna känslan för det passande hos
balgästerna, lemna vi derhän; allt nog! ingen enda pipa
stoppades på festen. Karl Johan, med sin vedervilja mot
tobak, dref ej nu inställsamheten, förställningskonsten och
sjelfbeherskningsförmågan lika långt som Gustaf III, med
sin afsky för svagdricka, då han försåg sig med och sjelf
slog i ett glas deraf åt personer, som han ville vinna för
sina ändamål.
Nöjd att hafva visat norrmännen omförmälta
nedlåtenhet, var Karl Johan ännu nöjdare med, att tillåtelsen
icke begagnades, och aktade sig noga att påyrka
verkställighet af sitt förslag.
Teaterstyrelsen i Kristiania hade 1815 beslutit, att
ingen klädd i livré fick synas i logerna, och icke ens i
gångarna derinvid. Men styrelsen — vare sig af glömska
eller af beräkning att visa sig oberoende -t- underlät att
anmäla sitt beslut hos riksståthållaren. Essen kände, men
låtsade med flit icke känna detsamma. Då han en afton
for till skådespelet, med tvänne betjenter, som vanligt,
bakpå vagnen, befalte han dem, vid urstigandet, att stanna
qvar i gången utanför logen och hålla hans kappa. “Låt
vagnen vänta,“ tilläde han, “ty det är ovisst huru länge
jag dröjer här.“
Knapt befann riksståthållaren sig i logen, innan
teaterns föreståndare visade bort betjenterna, som fingo stanna
nere vid vagnen, och i stället sjelfva togo kappan i förvar.
Essen, härom i hemlighet underrättad af sin adjutant,
låtsade om ingenting, men dröjde qvar till skådespelets slut,
för att tvinga dem, som tagit öfverplagget om händer,
att icke öfvergifva sin post utanför dörren af hans loge.
Då föreställningen för aftonen var slutad och
riksståthållaren vid utträdet ur logen,, ropade: “min kappa!“
framträdde teaterns föreståndare och anmälde, med en viss
förlägenhet, förhållandet, och bad hans excellens ursäkta,
att de i afseende på handhafvandet af ett beslut ej kunde
göra undantag för någon.
“Det är allt för riktigt, mina honetta vänner!“
svarade grefve v. Essen, med värdighet och lugn. “Också
har jag de der lymlarne blott för att hålla min kappa,
och det kan just vara mig likgiltigt Jivilkendera, som
der-med går mig tillhanda.“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
