Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vid ett annat tillfälle, då kronprinsen gifvit en måltid
åt en mängd norrmän, hvaribland flere af bankostyrelsen
och handlande klassen, höll han för dem, som efter maten
stannat i en halfcirkel omkring honom i samtalsrummet,
en lång föreläsning om handel och finanser, och slöt med
ett förslag, hvarpå han påstod att man kunde påräkna en
vinst af många hundra tusen specier. Företaget, som
fordrade förlag, borde ställas på aktier, och han skulle sjelf
taga flera.
“Hvad tycker ni om denna plan, herr riksståthållare 1“
frågade kronprinsen, upprymd, i det han vände sig till
Essen, som stod bredvid.
“På sådana saker förstår jag mig i sanning icke,
nådige herre!“ svarade grefve Essen, kallt. “Men, för att
vara uppriktig, måste jag bekänna, att jag anser furstar
icke böra slå sig på handelsberäkningar och köpenskap.“
Med ögon, flammande af raseri, men löjet på läpparner
vände sig Karl Johan i ögonblicket från riksståthållaren
och, utan att låtsa om någonting, gaf samtalet en ny
vändning *).
Af general Holst hade kronprinsen fått veta, att
norr-männen i allmänhet särdeles värderade sin tobakspipa, och
för att ännu mer vinna dem, tillsade han vid en bankett,
som han gaf i palatset i Kristiania, riksståthållaren att
underrätta norrmännen, att dem vore tillåtet der röka tobak.
Essen gjorde invändningar; men kronprinsen befalde, och
att lyda blef således oundvikligt. Då Essen derför
sam-talsvis kungjorde dem den höge värdens tillåtelse att på
balen medtaga tobakspipan, hvilket nådiga undantag, för
deras nöjes skull, från hvad som i hela den bildade
verl-den vore brukligt, Essen tog för afgjordt, att de med
underdånig erkänsla skulle veta värdera, tilläde han för egen
räkning: “Hans kungl. höghets nådiga afsigt och välvilja
äro lika stora och berättigade till lika underdånig
tacksamhet, antingen I begagnen er af densamma, mina
honetta vänner!**) eller icke; och jag får gifva er tillkänna,
att den förste, som på banketten tänder sin pipa, låter
jag leda ut från sällskapet ***).“
*) Historiskt.
**) Ett älsklingsuttryck af fältmarskalken grefve von Essen.
***) Historiskt..
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
