- Project Runeberg -  Karl Johan och svenskarne. Romantisk skildring / Del 1 /
209

(1881) [MARC] Author: Magnus Jacob Crusenstolpe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

champignoner, vår kalkon med tryffel, ha vunnit herrarnes
odelade bifall. Surkålspastejen med kramsfagel och ostron
var ej heller att försmå; och för att icke tala om vår gös,
kokt i franskt vin, med sås af sparrisknoppar, har
omeletten på fårska jordgubbar, som jag sjelf stått vid ugnen
medan den gräddades, haft den lyckan att falla i smaken.“
Kamrern. “Vinerna gifva ej anrättningen efter,
hvarken finhet, slag, eller etikettmessig ordning. Mig föll
isynnerhet det hvita fiskvinet på läppen. “

Grosshandlaren. “Det gläder mig hjertligen, att
brodern kamrer numera, också han, slagit sig på den redbara
sidan af lifvet, hvarmed jag menar att äta och dricka med
komfort, och att bror ger luftslotten på båten. Man kan
lefva lycklig utan både rika flickor och granna titlar, bara
man har sin utkomst.“

Officern. “Det ena goda skämmer ju icke det andra,
som ordspråket säger. Man kan ju smörja kråset så
mycket grundligare, om man har i kikaren en rik flicka och
ett ansedt samt indrägtigt embete.“

Kamrern (bittert). “Allt det der har jag nu mera
slagit ur hågen. Jag förblir ungkarl och kamrer,
tvärtemot hvad vi något hvar förmodade för fem år sedan, då
vi åto en middag ihop på Blå Porten, och trodde att
allting skulle förändras i befordringsväsendet, så snart
kronprinsen hitkommit och hunnit bli varm i kläderna. Han
har nu varit här i fem år; allting är sig likt; mäktiga
förespråkare och slägtförbindelser gälla mer, och visserligen
icke mindre än förut. Att duga till något och vara
hederlig karl bereder ingen fortkomst. Löften slösas väl i
öfverflöd till hela verlden; men hela verlden får lång näsa.
(Suckande.) Den som är slagen till slant blir icke dukat;
och det fins ingen annan utväg, än att draga sitt kors
med tålamod.“

Grosshandlaren. “Ja, visst förestälde vi oss helt annat
för fem år sedan, det är ostridigt. Det värsta är, att vår
nådige herre ej kan låta bli att lägga sin näsa i
köpmansyrket. De galna försöken att styra kursen på onaturlig
väg, kosta honom hundra tusentals riksdaler. De äro rent
af kastade i sjön; och det sannar ordspråket: att snålheten
bedrar visheten. Ty han må prata hvad han behagar, så
är hans hemliga afsigt (fastän den aldrig kan lyckas) att
bringa kursen till pari, på det han må till silfver förvandla

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jun 2 22:37:27 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/cmjkarljo/1/0211.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free