Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Officern. “Nu kan väl bror Gyldenpalm, som är barn
i huset hos de främmande sändebuden, här, i förtroende,
säga oss, hvarför ryska beskickningen ser så fundersam ut?“
Gyldenpalm. “Det kommer af förtretligheter, dem
man snarare kan kalla husliga, än politiska. Kejsaren har
sjunkit i svårmod, i anledning af det anstötliga missödet i
sin kärlekshandel."
Grosshandlaren. “Den har jag aldrig hört omtalas förr."
Kamrern. “Icke jag heller.“
Officern. “Berätta oss det.“
Gyldenpalm. “Rätt gerna. Alexanders böjelse för
det täcka könet är eljest allmänt bekant. Den utgör
förtjusningen i hans lefnad. Men utom furstinnan Narrischkin
har han aldrig haft någon offentligen erkänd älskarinna;
och hela tronens glans, hela retelsen af hans personliga
älskvärdhet hafva ej förmått åt honom bibehålla hennes
trohet; liksom den ringaste bland sina undersåter, har han
måst upplefva och genomgå hela bitterheten af en
offentligen röjd otrohet. Redan vid 16 års ålder älskade han
furstinnan Czartoriska, och drömde om ingenting mindre, än
att en gång med henne dela sin tron. Det inträffade vid
upphällningen af den stormodiga Katarinas regering. När
hon kom under fund med dessa sonsonens föresatser, gifte
hon i största hast bort Czartoriska med Narrischkin, med
vilkor, att han skulle afiägsna sin hustru från Petersburg."
Officern. “Stackars Alexander!"
Grosshandlaren (skrattande). “Jo, jo! När det gäller
kärleksäfventyr, då har krigaren alltid ett ömt hjerta.“
Kamrern. “Fall icke kammarjunkaren i talet, så att
vi få höra slutet. Nå, kejsaren fick väl trösta sig, han
som en annan ?“
Gyldenpalm (med slughet). “Hans höga farmor
begrep nog hvar skon klämde i sådana saker, och förmälde
i största hast sin sjuttonårige sonson med den femtonåriga
prinsessan af Baden, Lovisa Maria Augusta, sedermera
kallad Elisabet Alexiewna. Man hade aldrig sett ett
vackrare par. Prinsessan var en högst retande ljuslätt skönhet,
bländande hvit, med späda rosor på kinderna, en smärt
nymfgestalt, med underskön hals, bröst, armar, händer;
stora blå ögon, behaglig i alla sina rörelser. Hon älskade
sin gemål outsägligt, och har aldrig älskat någon annan
än honom.“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
