Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sjelfkänsla, förtjenst och tarflighet... Om jag yttrat dessa
sanningar fritt, följde jag blott min öfvertygelse, ej min
fördel; ty jag har ju en ofantlig mängd gamla anor, med
hvilka jag kan skryta. Jag eger i det närmaste hvadjag
behöfver, och kan lefva, som jag finner för godt. Men
jag tror ej att multnade fäders förtjenster kunna gifva
glans åt kraftlösa ättlingar, och ej att jag är förträffligare,
om jag räknar mina inkomster i dukater, än om jag samlar
ihop dem i sexstyfrar; jag tror till och med, att man kan
sofva lika lugnt på marken, som i en säng. Om detta
anses löjligt, är mig likgiltigt. Man säger att det är
jakobinskt... allt för möjligt! jag känner icke dessa
märkvärdiga menniskors satser, och jag hatar dem för deras
gerningar ... Att jag skulle låta förleda mig att anhålla
om glömska af ett förhastadt steg, om öfverseende ... ha!
... Hade jag varit rik; hade jag icke önskat att glädja
dem jag värderar, icke förorsaka dem sorg: aldrig, jag
upprepar det ännu en gång, aldrig hade man sett mig
bedjande och förödmjukad... Jag trodde, att efter min
förklaring, efter uppoffringen af mina begrundandens och
ansträngda arbetes frukt, deras ifver, deras missnöje skulle
minskas. Jag trodde, att tänkesätten ännu kunde
förändras ... Jag bedrog mig... Nu inser jag huru illa jag
handlat... Jag har förnedrat mig ända till att bedja, ha!
— och jag har bedt törgäfves! . . . Jag skäms för mig
sjelf*).––––––––Nej, jag måste ut i vida verlden, bort,
långt bort från detta land! Karl Johan, som hatar och
förföljer fosterlandsnit, känsla för menniskovärde och
mennisko-rätt, själslyftning och stadga i tänkesätt och uppförande,
blir aldrig en kung för mig... Jag vill återse mitt
fosterland, jag vill tjena det, med mitt hufvud, om jag kan,
med min arm, om den behöfs; — men icke så länge han
leder Sveriges öden!“
Samma dag skref fänrik Natt och Dag sin ansökning
om afsked från gardet, med rättighet att få qvarstå i
krigshären. Han blef i stället förflyttad till löjtnant vid
Jemtlands regemente och erhöll tillstånd att resa utrikes.
Han hastade att lemna ett land, der han lidit så
mycken och så oförtjent smälek. Det rådde en vild samklang
*) Det mellan * anförda stycket är ordagrant hemtadt ur Natt och
Dags adress till officerskorpsen vid Svea lifgarde, införd i Portefeuille ;
första delen; sid. 228—230.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
