Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
patier, han afsåg att vinna, helst han, fastän i förbigående,
yttrade sig på ett opassande och vanvördligt sätt jemväl
om svenska förhoppningarnas dåvarande medelpunkt, den
unge hertigen af Södermanland.
Natt och Dags skrift slöts med
’Några ord till mina landsmän!
Jag önskade ingenting högre än att få lefva för
fäderneslandet. Jag är ett offer derför, att jag vågat yttra
några fria tankar, och man har svekfullt behandlat mig.
Jag skall evigt bli förföljd af er nuvarande regering.
Landsmän! I skolen vara mina domare. I 20 sekler har
friheten bott mellan våra berg. Minnens lagmannen Thorgny,
som talade i folkets namn *och lärde en orättvis konung
att frie män tala fritt och älska rättvisan. Då skallade
vapenbrak och bifallsrop. Minnens den tid, då
utländin-gen ville beherska ert fädernesland. Då reste sig
bergsmän och frie odalmän och följde den ädle Engelbrekt
och de tappre Sturarne; då rusade, vid den store Gustafs
röst, dalkarlarne ned från sina berg och krossade de
fjett-rar, en tyrann ville dem pålägga. Minnens, att nästan i
300 år (sedan 1523) hafva våra konungar varit ättlingar
af den store Gustaf Yasa, alltid utmärkta som lagstiftare,
hjeltar och fäderneslandets fäder. Minnens, att om den
siste af dem var mera redlig och djerf, än klok och
för-sigtig, samt föll ett offer för list och bedrägeri, böra likväl
hans barn icke fördrifvas från fosterlandet. Skulle väl en
fremling uppstiga på Gustavers urgamla tron? Skulle vår
största historia, som vimlade af odödliga hjeltar och
bragder, vara för honom en erinran af fasa och oss således en
förebråelse? Landsmän! tänken alltid på Vasa-ättling, då
nordan blåser *).
’Vårt land är icke bland de fruktbaraste: vi måste
aftvinga det vårt bröd och jernet ur våra klippor. Men
då vi förmå tvinga kornet ur jorden och malmen ur våra
berg, så förmå vi äfven bannlysa söderns veklighet och
list. Landsmän! skola besoldade spioner lura på ert lugn ?
Skall en listig och fåfänglig fransman, utan dygd och
storhet, ohelga Sveriges urgamla tron? Skall det lyckas honom,
att genom gallisk vällust och prakt förstöra vår nordiska
*) När Gustaf Yasa uppmanade Dalkarlarue till fosterlandets
försvar och gaf dem sina befallningar, blåste nästan alltid nordanvind,
hvilket ansågs som ett lyckligt tecken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
