Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
res upp mig i sängen!“ Man förhjelpte honom i en
sittande ställning, oeh han kände deraf någon lindring.
Hvilken anblick denna sotsäng erbjöd! Hvilka
betraktelser den väckte!
Den resliga skepnaden, af sjelfva naturen danad att
se mängden öfver axeln, var nu endast ett långt
ben-rangel. Förbi var falkögonens genomträngande skärpa —
förbi deras glans, deras eld: själens folium saknades under
deras blå spegels dunkla glas. Den stolta hjessan, van
att villigt boja sig för folkens herskare, men också endast
för dem, sänkte sig nu Ödmjukt för allas gemensamme
en-våldsherre. Fuktig, matt och vissnad hvilade på
sidentäcket handen, sedan årtionden sysselsatt att teckna
befallningar. Och snillet, som omisskänneligen tronat på
denna panna, hade flyktat undan’ clen lyftade, allt
häriande lian.
“Bedjen med mig!“ yttrade han till de kringstående:
sina brorsöner, adjutanter, läkare, prester, tjenstemän vid
hans regemente och ett par enskilda tjenare. Och de
bådo. Det var en gudstjenst inpromptu, uppbyggligare än
mången högtidlig messa i templet. Midt under bönerna
upprepade den döende gubben flera gånger: “Herre Jesu,
annamma min anda!“ Landtmanson yttrade bland annat,
att de som här redligen vandrat och uppfylt sina pligter,
hade att i en bättre verld vänta säker lön.
Den gamle konungatjenaren, in i bleka döden sitt
politiska skaplynne trogen, afbröt presten med häftighet:
“Tala ej om förtjenst, blott NÅD!“ Och då den andlige
återkom på ämnet om en ostrafflig vandel, föll Toll in,
mycket häftigt och med styrka: “Jag har icke fort en
ostrafflig vandel. Jag är en stor syndare. “ Och efter ett
uppehåll: “Har David funnit nåd för dig, har du Manasse
sparat, så hoppas jag det bästa.‘c
Han gaf en vink. Alla utom läkare och prester drogo
sig undan i rummet bredvid.
Efter en stunds dödskamp ropade han: “Mina bröder,
vänner och anhöriga!“
De som uppehöllo sig i rummet^, utanför skyndade in.
Toll utsträckte mot dem sina händer och utbrast: “Gud
välsigne er!... Lefven enigt och så, att I kunnen dö med
det lugn. som endast gudsfruktan ger. .. Frukten Gud och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
