Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fosterliga föreningen, hvaraf den omedelbara vinsten
förbehölls åt konungahuset enskildt; det skärande
missförhållandet emellan en allmän olycka af nära nog obegränsadt
omfång, som nödvändigt måste undergräfva en mängd
medborgares sjelfbestånd och ännu fleres välstånd, och jublet
öfver den återvunna krigsäran; farhågan att förvandla det
allmänna glädjeruset i förtviflan och förbittring, och den
vida ömtåligare farhågan, att en våldsam stockning i
pen-ningerörelsen skulle hindra ständerna, att bevilja
regent-slägten de dryga anslag, som just då voro i görningen,
och snart sagdt tvinga dem, att egna behörig
uppmärksamhet åt räkenskaperna för kriget och fördragen, innan
den officiella frikännelsen beviljades; bäfvan att reta och
stöta sig med allt för många under den legitimistiska
rens-ningsfeber, som smittat alla då tidens europeiska hof; och
ändtligen särskild fruktan för skåningarnes gustavianska
benägenhet, med Toll i spetsen och under hans beskydd:
alla dessa förenade omständigheter föranläto regeringen, ett
lydigt verktyg i Karl Johans starka händer, att låta
diskontverket fortsätta sina företag och medelst ostörd
utarbetning småningom återställa jemnvigten.
Till den naturliga ovilja mot verkets förvaltning, som
denna nya anledning till regeringsbekymmer förorsakade
statens styrelse sällade sig en särskildt, ännu starkare
verkande på tronföljaren personligen. Kommerserådet
Nord-lindh yttrade sig under loppet af 1815 års riksdag till
fromma för gamla regentslägten. Det var att bringa till
sin höjd Karl Johans misstroende och förtrytelse mot den
oförsigtige skåningen. Prinsen tyglade dem väl för
ögonblicket, af orsaker, som nyss blifvit antydda; men gömdt
var likväl ingalunda glömdt, och det kunde ej fela, att ju
icke Nordlindh förr eller senare skulle få erfara hela
tyngden af det misshag, han ådragit sig. Af väns vänner
erhöll han till och med aflägsna vinkar, liknande hot, om
hvad honom i framtiden kunde förestå, och varningar för
faran af tronföljarens hämd. Sådant bekymrade JSordlindh
föga. Han förlitade på styrkan af sin ställning, på sina
vidsträckta förbindelser, på sitt rena, om också oförsigtiga,
handlingssätt äfven inom diskontverket; kansJce till och med
på det förment hemlighetsfulla af sin födsel.
Emellertid afsomnade Toll, skåningarnes gemensamma
värn, och få månader derefter gaf Karl XIIIis läkare kron-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
