Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
prinsen, i förtroende, vid handen, att konungens lifskrafter
så märkbart och så betydligt aftogo, att det vore föga
sannolikt att han kunde öfverlefva nästa vinter.
Det var en underrättelse, som på en gång lifvade alla
Karl Johans förhoppningar och stegrade alla hans farhågor.
Lik ett Damoklessvärd sväfvade Vasaspiran Öfver hans
huf-vud. Om den fina tråd, på hvilken hon hängde, brustit
innan han hunnit få det gyllene fästet i sin hand hade han
aldrig mäktat rycka henne ur en annans: men en gång
fattad af honom sjelf, kunde han med tillförsigt utropa:
“Dieu me Va donné’, gare a qui me touche /“ Med säker
stats-mannablick bedömde han, att ingenting vore mera
betryggande för honom sjelf, ingenting mera aktningsbjudande i
afseende på främmande, af legitimistiska fördomar intressen
och beräkningar jäsande hof, än att vid Karl XIII:s
dödsfall befinna sig omgifven af rikets ständer, hvilkas
hyllningsed vore den kraftigaste vederläggning af både inhemsk
tveksamhet och utländska inkast. Ständernas närvaro vid
tronombytets ögonblick var dessutom den säkraste hållhake
på dem sjelfva, om ränksmäderier förefunnits att förändra
1810 års beslut.
Men ännu voro knapt två år förflutna sedan deras
sista sammanvaro, och tre år återstodo således till den
nästa, derest icke regeringen kunde bjuda skäl för sig till
en urtima riksdagskallelse. Som sådant hvarken kunde
eller ville man uppgifva konungens annalkande slut, hvarom
han sjelf hölls i okunnighet tills sista timmarna af sin
lef-nad. En räfst beramades under dessa omständigheter
med diskontverkens tillstånd och förvaltning. Huru den
brådstörtadt och innan utarbetning hunnit fullbordas, skulle
slå ut, var regeringen på förhand långt förut bekant; och
nu följde kallelsen till urtima riksdag i slutet af november
1817, som det hette “i anseende till den inträffade
bekymmersamma ställning för en del af de i riket inrättade
diskon t verku *).
Och med slapp hand underskref Karl XIII, sjelf
ovetande, denna bjudning till sin begrafning!
Vi hafva redan på ett annat ställe ledsagat läsaren
till denne konungs graf, för hvars dörr stenen knapt hunnit
*) Jemför Skildringar ur det inre af dagens historia. De
närvarande; andra upplagan; sid. 159.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
