Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sverige och hade allt för länge vistats här, att vara
preussare mera än till namnet; men han hyste för litet
benägenhet mot svenskarne och deras regering, att lägga sig
ut för dem hos sin egen.
De första åren efter Karl Johans uppstigande på tronen
befunno sig Frankrikes ministrar vid svenska hofvet i en
falsk ställning. Deras åsigter voro ytterligt legitimistiska,
emedan dessas parti då hade öfverhanden och försändt
dem hit. Deras inbillning om börd och kungligt blod var
följaktligen öfverdrifvet hög, och det låg en skärande
motsats mellan deras yttre undergifvenhetsåthäfvor mot en
regent, hvars födsel höljes i mörker, och deras inre
fördomar om lyckans orättvisa samt deras eget personliga
företräde i denna, som dem syntes, väsentliga
omständighet. Likaledes kämpade i deras bröst fåfängan, att se en
landsman beklädd med Yasa-purpurn, och förödmjukelsen
att i Sverige tillbedja hvad de i Frankrike skulle sett
öfver axeln: — erkänslan för det kraftiga och afgörande
handtag Karl Johan, medelst sitt uppträdande i Europas
strid mot Napoleon, beredt hvad främst låg dem om hjertat:
restaurationen, och förtrytelsen att vara skyldig denna
erkänsla åt ett barn af den föregående, dödligt hatade
stats-hvälfningen, åt en f. d. jakobin. Dem återstod ingen annan
utväg, än att förevisa diplomatisk underdånighet och stänga
den jäsande spotskheten inom sig; men de täta ombytena
af sändebud ådagalade, att dessa ej hade något
angelägnare, än att blifva qvitt det tvång, hvaruti de försattes af
en sådan, mindre kanske sakernas, än känslornas ställning.
Kejsar Alexander hedrade Karl Johans tronuppstigning
med ett utomordentligt lyckönskningssändebud, och valet
af detta gaf denna hedersbevisning ökad glans och ökad
vigt. Det var nämligen kejsarens egen förtrogne
gunstling, ofta begagnad i hemliga, kinkiga och maktpåliggande
värf, nu mera krigsministern fursten CzernichefF, af den
mest förfinade belefvenhet, den utsöktaste i sättet att kläda
sig, med ett begrepp om sin oemotståndlighet hos det täcka
könet, som ej kunnat jäfvas, om anletsdragens ädelhet
motsvarat hans urbildliga växt. Han blef naturligtvis alla
dandys lejon. Kläderna syntes på honom ej påsatta, utan
fastvuxna: ej ett veck tillkommet utan beräkning; ej en
skrynkla, som kunde lemna något öfrigt att önska i
af-seende på klädselns noggranhet på pricken. Hans ben-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
