Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Konungen. “Det är en enskild angelägenhet, säger
ni, min herre! ni önskar framställa för mig; och hvaruti
kan den bestå ?“
Moreno. “Min afiidne farbroders anteckningar utvisa,
att ers maj:t för flera år sedan varit så nådig och
försträckt honom 3,000 riksdaler, hvilka ännu äro oguldne,
och jag får derför underdånigst anhålla om ers maj:ts
befallning, när och till hvilken sterbhuset skall afbörda sin skuld.“
Konungen (undvikande). “Ni påminner mig om
förlusten af en man, som jag högt värderat, — af en
diplomat, som redligt tjente sitt land, under det han gjorde
sig allmänt älskad på sin bestämmelseort, — af en vän,
som var mig personligen tillgifven, och hvilken jag egnade
min vänskap tillbaka. Kommendören Moreno y Daviz
till-bragte halfva sin lifstid i Sverige, stod i beröring med
tusentals menniskor, af alla stånd och vilkor, och har vid
sin död frampressat mångas tårar, utan att efterlemna en
enda fiende. Det visar halten af hans hjerta och hans
uppförande. Ni har i honom ett vackert och lärorikt
föredöme, unge man!“
Moreno. “Ers maj:ts höga bifall utgjorde min salige
farbroders största glädje i lifstiden, och den högsta ära
för hans minne... I afseende på hans skuld till ers
maj:t...“
Konungen (afbrytande). “Han förenade redbarhet med
foglighet, delade sin tid mellan arbeten och nöjen, dem
han beredde andra mera än sig sjelf, och delade sina
tillgångar mellan de skona konsternas uppmuntran och de
behöfvandes tröst. Hans död blef en verklig förlust för
min hufvudstad, der den förorsakat både tomhet och
saknad.“
Moreno. “Täcktes ers maj:t befalla huru
penningarna ..
Kungen (som förut). “Under alla de hvälfningar, som
föregingo i hans hemland, var det naturligt, att de
löneinkomster, till hvilka han var berättigad och dem han
påräknat, ej alltid kunde regelmessigt utfalla. Det var också
helt naturligt, att detta stundom skulle bringa honom i
Ögonblicklig förlägenhet, hvilken det på en gång var ett
nöje och en pligt att kunna afhjelpa. Han gjorde så
mycket för trefnaden hos oss, att vi åtminstone borde göra
något, för att jemna bekymrens skrynklor på hans panna.“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
