- Project Runeberg -  Karl Johan och svenskarne. Romantisk skildring / Del 2 /
56

(1881) [MARC] Author: Magnus Jacob Crusenstolpe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Moreno (brydd). “Är det mig tillåtet, att i ers maj:ts
egna händer eller till dess handsekreterare öfverlemna
beloppet af min salige farbroders skuld ?“

Konungen. “Nej, min herre! jag känns ej vid någon
fordran hos er aflidne farbroder.“

Moreno. “Hans anteckningar upptaga likväl ända till
dagen, då han till ers maj:t utfärdade sitt skuldebref på
den samma, ers maj:t täckts försträcka honom och jag haft
den äran nämna.“

Konungen. “Det bevisar hans aktningsvärda
ordentlighet. Kommendören Moreno och jag voro vänner, och
jag var nog lycklig att kunna göra den hedersmannen en
obetydlig tjenst. Yänner böra aldrig räkna med
hvarandra. Han trugade på mig sin förbindelse, hvilken jag,
endast för att göra honom till viljes, tog emot Det har
likväl aldrig varit min mening att anse den gällande, och
då man bringade mig den sorgliga tidningen om er
farbroders frånfälle, korsade jag genast öfver skuldsedeln,
som jag nu skall återställa er.“

Konungen gick in i sängkammaren, näst innanför
röda förmaket, dit han några minuter derefter återkom
medförande det öfverkorsade skuldebrefvet, hvilket han
räckte åt spanske legationssekreteraren *), yttrande: “Se
här!“

Moreno. “Jag vet ej huru jag skall kunna uttrycka
min underdåniga tacksamhet...“

Konungen (förbindligt). “Behöfs ej, min herre ! Låtom
oss aldrig mer tala om denna småsak.“

Sjette uppträdet.

(Kronprinsens ungkarlsrum.)

Oskar sjelf spelade på sitt piano en sonat af Beethoven.
Kring honom dels stodo, dels sutto flere, uppmärksamt
afhörande musiken. En flock samtalade, halfhviskande,
på något afstånd-, andra drucko punsch. När
stycket var slutadt, steg kronprinsen hastigt upp från instru-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jun 2 22:37:43 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/cmjkarljo/2/0058.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free