Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förflugenhet krönts med framgång. Fastän ingendera af
desse begge vederbörande fann sin räkning vid hans
anställande der, ansåg Mörner icke desto mindre för sin
rättighet, för sin pligt, att upplysa sin höge hufvudman
om hvad Mörner trodde vara folkets tänkesätt och
önskningar samt landets fördel. Hos Karl Johan var det en
egenhet, att vilja anses begripa och göra allting sjelf.
Han älskade icke de rådgifvare grundlagen satt vid hans
sida, och han kunde ännu mindre fördraga, att någon
opå-kalladt dertill upphäfde sig annorlunda, än med oinskränkt
förtröstan på ofelbarheten af hans vishet. Minst af allt
kunde han försona sig med Mörners öppenhet och
enträgenhet i detta afseende. Det påminte för mycket om den
lille mannens stora roll 1810; och den store mannen på
verldsteatern älskade ej att allmänheten smög nyfikna
blickar bakom kulisserna.
Otacksam ville Karl Johan, å andra sidan, icke synas.
De, mot hvad han kunnat förmoda, temligen knappa
befordringarna — ett sken af sträng rättvisa vid tillsättande
af statens embeten, som dolde bevekelsegrunden att icke
vilja anses stå hos den lille osynlige löjtnanten i någon
förbindelse — späckades mellanåt med mer och mindre
betydliga penningetillskott. Men innan 1812 års politik
samt 1813 och 1814 årens krig öppnat ett nytt fält att
förvärfva, ett rikt falt att skörda, egde Karl Johan i sjelfva
verket ej tillräckligt, för att — som det i dagligt tal heter
— på ett bräde skänka Mörner hvad som svarade mot
gifvarens ståndpunkt och gåfvotagarens förtjenst, helst Karl
Johan gjort sig till regel, vid början af sin vistelse i
Sverige, att strö ut penningar, och undsätta hvem som
tilli-tade hans frikostighet. För att under dessa förhållanden
kunna göra något i stort för Mörner, tillsade konungen
honom att söka sig om efter någon passande större
landt-egendom, som kunde få köpas, men betinga sig små
af-betalningar och långa betalningsterminer, i hvilken
händelse han ej skulle behöfva bekymra sig om fullgörandet
af de förbindelser han ingick, ty konungen ville sjelf draga
forsorg om betalningen.
Det lyckades Mörner att göra upp en sådan handel
om egendomen “Lisma“. Af betalningarna stäldes på
terminer under loppet af tjugu år. Den sista borde inträffa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
