Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Czapcky. “Bland de många gåtor, jag hittills stött
på i Sverige, ber jag er förklara mig, huru det är möjligt,
att baron Mörner, som på sätt och vis, med äfventyr af
sitt hufvud, gjort Bernadotte till kung här i landet,
kunnat sjunka så djupt i hans onåd? Qch huru har tvärtom
grefve Wetterstedt, så högt i gunsten, kunnat lägga
armarna i kors vid svågerns ofall ?“
Gyldenpalm. “Tillåter grefven mig, att, i stället för
svar på förra frågan, förtälja en anekdot om den andre
monarken, åt hvilken Pau i Gascogne haft den äran att
vara vagga. D’Aubigné, Henrik IV:s kammarjunkare och
uppfostrad vid hans fötter, beklagade sig ofta hos honom
deröfver, att han fick ingenting, medan Henrik
öfverho-pade andra med vedermälen af sin nåd. En dag, då
kungen mötte honom på S:t Germains marknad, yttrade han
sig vilja gifva d’Aubigné marknadsgåfva, gick in i en
målares bod, der han blef varse sin afbildning och skänkte
den åt d’Aubigné. Denne sade icke stor tack, bekymrade
sig ej om taflan, utan i stället att taga emot henne, skref
han nere vid kanten dessa fyra versar:
C’est un Roi d’étrange nature,
Je ne sais quel Diable Va fa*t;
Car il récompense en peinture
Geux qui Vont servi en effet.
När konungen gick tillbaka ville han betala taflan.
Målaren underrättade honom, att d’Aubigné ej velat hafva
henne, men att han skrifvit någonting nere i kanten“ .. .
Czapcky (fallande i talet). “Kungen läste dessa verser
och skrattade endast åt dem *). Ni ser att anekdoten
ej var mig obekant. Men Henrik IV hade icke d’Aubigné,
som Karl XIV Mörner, att tacka för sin krona. Henrik
blott skrattade åt d’Aubignés förhållande; men Karl Johan
lät bryta upp Mörners byrå. Och svenskarne kalla sig
ju ett fritt folk?“
Gyldenpalm (höjande axlarna, med uppsyn af illparigt
hån). “Ja, så kalla de sig verkligen, i alla tal och alla
skrifter, hans maj:ts egna först och främst.“
*) VEsprit d’Henri IV. Paris 171/7.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
