Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
alltid på Stockholms gator i vagn: Lagerbjelkes artighet,
lika förekommande mot en hvar, förbinder kanske mindre,
emedan han är sjelf den förste att lemna ur sigte sin stora
öfverlägsenhet, i tankens verld så väl som i samhället.
På gatorna ser ni honom alltid till fots; ty i sin ruskiga
resvagn, då han far åt landet, eller i hyrvagnen, då vädret
eller ceremonielet ej tillåta honom att synas till fots,
drager han sig djupt tillbaka i vagnen, att ingen må blifva
honom varse. Första öfverblicken på Wetterstedts
kabinett tillkännager statsmannen, hvilken ej ens
undanskymmes af hans anspråkslösa morgondrägt: i Lagerbjelkes
arbetsrum skulle man snarare tro sig vara hos någon flitig
student, någon af luntor öfverhopad skrifvare, någon
sterb-huskamrer, sysselsatt att reda böckernas och pappernas
kaos, och i hans egen morgondrägt skulle ingen af dem
velat visa sig för knapt en tjenstepigas ögon.
Wetterstedts statsmannalif afspeglar Metternich; Lagerbjelkes
Talleyrand. För att slutligen gifva grefven begrepp om
dessa begge medtäflares fina takt, vill jag berätta ett par
drag, dem jag hört åsyna vitnen förtälja.
En häradshöfding på Gotland, lagman v. Hauswolff
utfärdade, innan han begaf sig till riksmötet 1823,
offentlig kungörelse, att uppläsas i domsagans kyrkor,
hvar-medebt han förkunnade, i ordalag som derest han varit
Öns regerande herre, sitt riksdagståg, samt huruledes han
ärnade arbeta för folkets väl och uppmanade dem att
innesluta honom i deras förböner m. m. Det var, med ett
ord, en handling å embetets vägnar att skratta sig
för-derfvad åt. En afskrift deraf föll under riksdagens lopp
i händerna på en riddarhuskanslist, hvilken var som
bäst sysselsatt, att, i några kamraters sällskap drifva
gyckel med detta snillefoster, då excellensen Wetterstedt
inträdde i adelns läsrum, der riddarhuskanslisterna förde
sitt spas. Skämtande frågade han, hvad det vore, som
väckte sådan munterhet. En af de skrattande *)
öfver-lemnade honom corpus delicti. Han genomläste papperet,
med mycken uppmärksamhet och qväfdt löje samt yttrade,
då han återlemnade handlingen: “jag finner, liksom
her-rarne, att den är obarmhertigt rolig, i handskrift nämligen;
men jag blundar, om jag får se den i tryck **).“
*) Författaren.
**) Historiskt.
Karl Johan och svensJcarne. TI. 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
