Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Czapcky (lifligt). “Nå ändtligen ett svenskt svar, som
varit värdigt det forna Polen!. .. Och denne samme man
skulle ej haft mod och själsnärvaro nog, för att taga sin
egen svågers försvar, åtminstone yrka, att “lagen, men icke
honungen“ måtte taga befattning med hans lästa gömmor ?“
Gyldenpalm. “Tacksamheten och Lagerbjelkes
återkomst till Sverige innefattade för Wetterstedt ett dubbelt
munlås. Han hade sjelfva kröningsdagen blifvit excellens
och följande årsdagen af kröningen grefve. Dessa för en
hofkansler dittills oerhörda upphöjelser voro på en gång
belöning för tjenster och lysande egenskaper: mutor för
tystlåtenhet i afseende på kriget och fördragen, så mycket
behöfligare, som Wetterstedts tillgifne, genast efter Ivarl
Johans uppstigande på tronen, oförbehållsamt och högt
yttrade: “att om konungen af Sverige underlät att nu
tilldela Wetterstedt de högsta utmärkelserna i staten, denne
vore sinnad att, enligt kejsar Alexanders erbjudande,
oför-töfvadt gå i rysk tjenst“ *): och slutligen ett drag af Karl
Johans fina statskonst, som består uti, att alltid med
förespeglingen af den enes inflytande tygla anspråken hos den
andre. Med Wetterstedt höll han Engeström på mattan,
och Lagerbjelke — Wetterstedts farligaste medtäflare —
var den buse, med hvilken han skrämde honom “
Czapcky. “Hvilkendera ger ni företrädet ?“
Gyldenpalm (småleende). “Begge — och ingendera.
Båda äro qvicka som en olycka: Wetterstedt mera le-
kande, mera glindrande; Lagerbjelke djupare och
spetsigare. Med skämtsam, hänförande lätthet är Wetterstedt
outtömlig i berättelser; man glömmer mat och sömn för
att höra dem: Lagerbjelke berättar utan återvändo, med
finhet, bestämdhet och syftning i de afvägda ordalagen;
man förgäter att äta och sofva, för att höra honom.
Wetterstedt kan utantill alla akademiska författare och vet att
åberopa dem vid passande tillfällen: Lagerbjelke finner
ännu ett nöje i de klassiska mönstren, och stycken ur
Tacitus flöda ofta Öfver hans läppar. Wetterstedt bemöter
alla med den mest lediga och intagande hötlighet, utan
att likväl någonsin glömma att han är en grand seigneur,
un des seigneurs du royaume, och grefven träffar honom
*) Historiskt. Författaren hörde sjelf detta yttras i april månad
1818 af en bland grefve Wetterstedts beundrare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
