Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
öppet för vänskapen, deltagande för menskligheten, varmt
och tillgängligt för nödens barn*).“
Detta var naturligtvis ljussidorna af Carpelans
personlighet, troget tecknade, utom i den punkt, vi tillåtit oss
jäfva med ett frågtecken; ty det bittra och stingande
utgjorde ofta den Carpelanska qvickhetens skaplynne, ehuru
pilarna slungades från en ovig köttmassa, som ingenting
mindre förmådde, än möjligheten af en ansträngd
tankekraft, samt en likgiltighet och köld, som ännu mer eggade
det djupa hånet.
Om en af hans skuggsidor — lätjan — tycktes hela
hans stora, tunga, svårrörliga, oformliga kroppsbygnad
utgöra en lefvande skylt. Postdirektörsembetet, förr ansedt
som en sinekur och af honom som sådan på fullt allvar
emottaget, gaf honom dock mer att syssla, än han
förmodat; hvarför han också sjelf, skämtande, yttrade:
“visserligen är det rätt litet att göra vid den syssla jag nu
innehar, men der är likväl emellanåt något. Herrar
stats-förbättrare äro bra litet klyftiga, som ej kunna hitta på
att inrätta en tjenst, der man fick alldeles intet att göra,
och ej ens behöfde skrifva sitt namn, hvarmed jag nu
stundom besväras **).“
Det var under Carpelans styrelse af postverket
for-vagnsinrättningen först bragtes på tapeten. Att dermed
ej kunde gå fort låg i sakens natur — och i Carpelans,
att den knapt kunde gå långsamt.
Medan denna fråga var å bane hade Carpelan en
enskild ansökan hos regeringen, hvarom han, som afskydde
hoftrapporna, vände sig med ett skriftligt pro memoria till
sin ungdomsvän hofkanslern af Wetterstedt. Då Carpelan
ej hörde af hvarken beslut af konungen, eller svar från
Wetterstedt, satte han sig i rörelse, för att muntligen
uppfriska hans minne, men möttes i hans hemvist med svaret:
“att hans excellens den dagen ej mottog besök.“
Förargad — kanske ännu mer öfver den möda han
fruktlöst förspilt att infinna sig hos Wetterstedt, än öfver
tidsutdrägten med regeringsbeslutet, fattade Carpelan sin
spetsiga penna och skref till grefve Wetterstedt:
*) Religionstal af J. O. Wallin; tredje delen.
**) Yttrande af baron Carpelan till författaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
