Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IX.
Läsaren har i det föregående af dessa utkast vid ett
och annat tillfälle sett baron Carpelan uppträda i
förbigående, och vet således att han, i genmälen och infall,
var ett af sin tids fyndigaste qvickhufvuden. Yi hafva
till och med aldrig hört att han blifvit svarslös, utom då
kronprinsen begärde upplysning hvad den lön Carpelan
uppskattade i buteljer punsch gjorde, förvandlad i fisch.
I lifvet uttalade han sjelf sin åsigt om detsamma uti ett
bref till expeditionssekreteraren Lindgren — då hans yngre
kamrat i krigsexpeditionen, för hvilken Carpelan slutligen
blef statssekreterare, innan han förflyttades till den
lugnare öfverpost-direktörs-platsen — der det heter: “att man
kan arbeta och uppfylla sina pligter, o.ch ändå uppoffra en
del af sin tid åt nöjen, ändå hjertligt skratta åt
dårskaper, framför allt våra egna, och ändå, jag vågar säga det
till trots för våra rangerade herrar, äta sig mätt, dricka
sig otörstig, ha ren halsduk, blankade stöflor, mamseller,
jungfrur, pigor, fjorton äss*) med allt det mera kärt och
godt, som vi dyrkat"**). Yid hans graf talade Wallin
om: “ett ljust, genomträngande förstånd, som med lika
reda och klarhet uppfattade, ordnade och framstälde hvad
inom begreppens område förekom; ett lekande, outtömligt
snille, som, alltid blixtrande, men aldrig krossande eller
sårande (?), spridde glädjens litlighet öfver umgänget och
muntrade med omvexlingsrikt behag den ofta enformiga
lefnadsfärden; en ovanlig arbetsförmåga, som kunde allt
hvad den ville och, ehvarest den påkallades, eller helst
manade sig sjelf, utsträckte sig’ med samma lätthet öfver
de mest olikartade föremål. Med dessa egenskaper
förenade sig ett redligt och trofast sinne — en själ utan
fåfänga, list och flärd — en ohycklad kärlek för
sanningen och ett sjelfständigt mod att utsäga den — ett hjerta.
*) Högsta spelet i pikett.
**) Jemför skriften 1720, 1772, 1809; andra upplagan; sid. 222.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
