Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bidraga dertill. Jag har sökt fullgöra mina pligter så godt
jag kunnat, och har, så sant Gud lefver, aldrig tagit något
steg för att på äldre kamraters bekostnad söka min
fortkomst. Med detta inre vittnesbörd lemnar jag den post,,
jag nu en tid innehaft, och det kommer säkert att utgöra
min största, kanske enda belöning. Vid de flera tillfällen
jag haft den nåden att tala med min kung, har han alltid
visat mig mycken nåd — äfven då jag varit föredragande,
som händt mig så på Beckaskog som här; men hvad hopp
för en framtid jag häraf kan draga, är mig en gåta.
“Det skall blifva mig ett synnerligt nöje att få återse
mina kamrater, hvaribland jag önskat, att ännu ega Niklas*
af Wetterstedt, som ibland oss hackor kunnat fortsätta
sin roll som kille. Ar aldrig Bergström med af herrarne&
partier? Huru befinner sig Krutmeyer uti sin nya
ställning som gift man? Fick han något mer än den
väsentligaste delen med sin hustru? Enligt broderns berättelse
skall Nils af Wetterstedt ännu brinna lika häftigt för sin
vackra kusin, samt af sin lön årligen aflägga några
riksdaler, för att dermed kunna fullborda sitt äktenskap —
om ej förr, i himmelen.
“För tit. af Zellén har jag alltid hyst den största
högaktning; men att begära 6,000 riksdaler för att taga
afsked, sedan det blinda ödet, som styr verlden, gett
honom en ovanligt stor förmögenhet, det kan jag ej gilla,
i synnerhet som han ganska noga känner, att ingen af
oss, mer än Qviding, har råd att betala något ackord.
För öfrigt önskar jag uppriktigt, att han måtte qvarblifva
hos oss — då, med hans förtjenster, vi en dag kunna få
helsa honom för statssekreterare, i fall vi skulle bli nog
olyckliga att förlora den vi redan ega.“
Från Malmö den 22 februari samma år *) skref
Carpelan åter till expeditionssekreteraren Lindgren:
“Skild från Stockholm och Göteborg, det vill säga
från allt hvad jag mest älskar, har det blifvit mig ett
verkligt behof, att från dessa ställen erhålla underrättelser,
och tecknade af min väns hand ega de ett fördubbladt
värde: mitt hjerta, mitt förstånd och min sinlighet, allt
finner sig tillfredsstäldt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
