Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Då jag skref mitt bref af den 29 sistl. januari, egde
jag det glada hopp, att sist om en månad få återse
Stockholm. Detta är nu försvunnet, sedan vår politiska
ställning tagit ett annat utseende än det, som då väntades.
Nu torde ett och annat förestå oss. Finge jag följa min
egen böjelse, begärde jag längre fram på våren några
månaders tjenstledighet; ty min helsa och mitt
stillasittande lefnadssätt komma ej öfverens. Grikt, reumatismer,
hemorrhoider, beständiga halssjukor: se der resultatet af
tvänne års oupphörligt skrifveri! Jag är snart en gammal
gubbe och lärer oförtöfvadt få beställa mig peruk, efter
samma modell som min embetsbroder kanslisten
Rhen-ström i kammarexpeditionen. Min lyckligaste ålder har
flytt — en mängd med glada minnen och en i
ogenomträngligt mörker dold framtid är allt hvad mig återstår;
dock är jag derför icke olycklig. Jag bildar mig en verld
sådan jag önskar den: man njuter hvad man tror, man
eger hvad man hoppas, och utan så anspråk som begär
att vinna någon betydligare plats i samhället, bör jag ej
misströsta att få det enda jag åtrår: dagligt bröd till eget
behof och mina vänners. Med dessa tänkesätt går jag
lugn mina kommande dagar till mötes: mottar med
tacksamhet hvad nåd mig visas; men skall aldrig söka något
prof deraf på andras bekostnad. — Och så må verlden
döma mig huru den vill! lycklig när mitt hjerta ej
fördömer mig.
“Tro ej af denna allvarsamma ton, att mitt glada
lynne gått förloradt. Nej, ännu vill jag i alla detta
lif-vets händelser, äfven de mest sorgliga, leta fram en glad
sida, men det har fått en annan riktning, det har liksom
sansat sig. En stråle af ljus har uppgått i min själ, och
de guddomligheter, åt hvilka min fåfänga och en förvillad
egenkärlek reste tempel, äro, om jag får nyttja detta
uttryck, endast afgudar, dem min sanna kristendom ej mera
kan tillbe.
“Ehuru litet parti jag förmodligen kan dra utaf den
sällsynta kasus, herr sekreteraren berättar mig, nämligen
att en så vacker flicka som mamsell H—t ännu har qvar,
det fruntimmer så gerna förlora, så kan jag dock ej neka
att den, pour la rareté du fait> roar mig. Stackars flicka!
det är en svår börda att dras med — och vår kristendom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
