Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hellre, llosersbergs park går i stället miste om den
minnessten, jag der ärnat uppresa."
Med dessa konungens ord slöts samtalet om den
af-döda hästen. Grefve Brahe uppdrog åt hotstallmästaren
Ekstedt, att med öfverdirektören Norling afhandla om deii
beramade uppstoppningen, hvilket denne åtog sig och
utförde med den honom egna pålitlighet, nit och drift.
Men kostnaderna öfverstego vida hvad i konungens
sängkammare blifvit påräknadt. Endast karkassen betaltes af
Norling med 200 riksdaler banko till bildhuggaren Thoman.
Alltsammans blef emellertid skyndsamt och väl färdigt,
och Norling öfverlemnade till hofstallet qvitterade
räkningar på den uppstoppade hästen.
Nytt bryderi. Det högsta konungen hade velat betala
för sin stridshästs odödlighet var 100 riksdaler banko, och
detta belopp var en spottstyfver, jemfördt med det, hvartili
kostnaden, enligt bestyrkta räkningar, uppgått. Eelet låg
hvarken hos den, som förut bestämt sitt maximum, eller
hos Norling, som ej fått sig något sådant föreskrifvet.
Om den mellanlöpande beställsamheten frågat: kan
uppstoppningen verkställas för det eller det priset? innan den
företogs, så hade svaret afgjort beställningen. Nu måste
Brahe deran att anmäla förloppet hos monarken för att
erhålla hans befallning om betalningen. Det var ett föga
angenämt göromål. För att kunna dermed gå i land
med så litet obehag som möjligt, ämnade Brahe passa på
när Karl Johan befunne sig vid särdeles godt lynne; och
det skedde. Men knapt blef den ömtåliga strängen
vidrörd, innan friden var störd, det glada lynnet förbytt i
den vresigaste sinnesstämning och gunstlingen behandlad
på det ogunstigaste sätt i verlden.
Det blef dervid. Karl Johan förbjöd, vid vite af sin
onåd, att någonsin mer i hans närvaro nämna den upp-
stoppade hästen, hvilken han lika litet ämnade betala som
det bekymrade honom, hvart den toge vägen. Och hans
vanliga: “begriper ni?“ uttalades slutligen med så
eftertrycklig tonvigt, att grefve Brahe också lät sig det vara
sagdt en gång för alla.
Öfverdirektören Norling, en man af hufvud och
hederskänsla, var å ena sidan för stolt att ytterligare
påminna om sitt förskott, som han väntat att hofstallet skulle
opåmint godtgöra; men å den andra icke så blyg, att han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
