- Project Runeberg -  Karl Johan och svenskarne. Romantisk skildring / Del 2 /
126

(1881) [MARC] Author: Magnus Jacob Crusenstolpe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

släppte från sig den i handen hafvande panten (ty som
sådan betraktade han den uppstoppade hästen). Han
upp-stälde honom i stället på veterinärinrättningens stora sal,
der den varit tillgänglig för allmänheten att åse, bland
anstaltens öfriga sällsamheter. Sedan riksens ständer
anslagit de medel Oskar I begärt till uppbyggande af ett
nationalmuseum, bör man förmoda att det varder så
in-rättadt, att der äfven må komma att finnas rum åt
föremål af nationligt intresse, utom de sköna konsternas alster;
och det är således sannolikt, att denne monark i sinom
tid från veterinärinrättningen inlöser sin högstsalige herr
faders stridshäst vid Leipzig, så att Karl XIV Johans
omsider må finna en mera än nu*) passande krubba, spilt om
spilt med Karl XI:s och Gustaf II Adolfs **).

Till kapitlet om Karl Johans stridshäst i slaget vid
Leipzig 1813 foga vi en i sitt slag sällsam anekdot om
en af de svenska stridsmän, som deltogo i samma
odödliga drabbning. En för stöld till lifstidsfästning dömd
fånge vid namn Westerberg hade beredt sig tillfälle att
fly och — förmodligen under diktadt namn och falska
handlingar — blifvit anvärfd vid ett af
gardesregemen-terna, med hvilket han gjorde tyska fälttåget och
kämpade i den afgörande slagtningen. Han uppförde sig med
käckhet och pålitlighet och utmärktes (om vi eljest
blifvit riktigt underrättade) med belöningspenningen för
tapperhet i fält. Hemkommen med sitt regemente, fortfor han
att göra garnisonstjenst i hufvudstaden, alltid till befälets
fullkomliga nöje. Men en vacker dag råkade han i
ord-vexling på en krog, der någon kände igen honom från
hans förnedringsperiod och förevitade eller angaf honom
som förrymd fästningsfånge. Undersökning anstäldes; det
bevistes att Westerberg var den förrymde lifstidsfången; han
ströks således från regementet och insattes, till fullföljd
af sin långt förut ådömda bestraffning, på Vaxholms
fästning, hvarest han ännu befans åren 1838—1841. Erån
fästningen, der han på det hela uppförde sig beskedligt,
undergifvet och stilla, gjorde han underdånig
nådansökning hos kungl. maj:t, som deröfver hörde kommendanten;

*) 1845.

**) Huru förhållandet är med den uppstoppade hä9ten, tilltro vi
oss ej att afgöra. På grund af de efterforskningar vi anstalt anse vi
troligt, att den blifvit förd till Skokloster. Utg.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jun 2 22:37:43 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/cmjkarljo/2/0128.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free