Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
corps diplomatique och hufvudstadens vetenskapsmän,
tillströmmade vid detta tillfälle hundratals objudna gäster som
åskådare. Det var nämligen en söndag; det vackra vädret
gynnade utvandringar, och Stockholms dagdrifvare och
dag-drifverskor behöfva blott få höra talas om, att någonting
af hvad slag som helst kan vara att se eller höra, känna,
smaka, eller lukta, utan annan kostnad, än som erfordras
för fram- och återresan, utan annat besvär, än hunger,
förkylningar, och af trängsel, qväfning och sönderrifna
kläder, för att den nyfikna befolkningen skall öfvergifva
hus-och hem och hasta till den af ryktet utpekade mötesplatsen.
Mot aftonen företog den diplomatiska samlingen en
spatserfart till fots i Ulriksdals park. Hvar och en af
fiuntimren gaf sin arm åt en ledsagare. Grefvinnan
Suchtelen fördes af en resande utländing, hvilken blott på
några dagar uppehöll sig i Stockholm, förestäld af
sändebudet från sitt lands hof hos ryske ministern, till hvilken
främlingen nu var första gången bjuden.
Under det de Suchtelenska gästerna, inbegripna i
skämtsamma samtal, än följde den banade vägen, än veko af på
gräset inåt skogen, snafvade grefvinnans ledsven mot en
tufva och, i det han stupade, föll hans käpp ett stycke
längre bort bredvid en flock, som slagit sig ned i gräset,
der de förtärde sin aftonvard, ur en korg, fyld med mat
och vin, och troget vaktad af en bredvid liggande svart
pudelhund.
Med skalkaktig artighet ilade grefvinnan före sin
ledsven till stället, der hans käpp låg, för att hemta upp och
öfverlemna den åt sin egare, men dervid råkade hon i
matkorgens granskap, då pudeln, med brinnande ögon, ett
vidt kring nejden återskallande gläfs och öppnadt gap, ur
hvilket de hvita tänderna, hotande, blänkte, rusade emot
henne.
Hennes förskräckelse bröt löst i ett anskri och,
sanslös, dignade hon ned på marken.
Yid det hon åter slog upp ögonen, fann hon sig i
armarna på ett par fruntimmer af Suchtelenska
sällskapskretsen, hvars herrar ifrigt och högljudt ordvexlade med
en yngling, som med ena handen höll fast i ullen på
hundens hufvud, och med sin käpp i den andra* omlindad af
en hvit näsduk, sökte af värj a de slag af käppar, som en
och annan bland sällskapet riktade åt kreaturet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
