Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Jag hade hoppats,“ yttrade ynglingen, höfligt, men
frimodigt och bestämdt, “att sedan jag under äfventyr att
sjelf blifva biten, hvilket också skett, (härvid framvisade
han sin ombundna hand) hindrat hunden från att skada
fruntimret och sjelf straffat honom för den förskräckelse
han vållat, saken dermed borde vara slutad, så vida ej
fruntimret befaller annorlunda. Är det hennes önskan att
Castor skall dö, så skjuter jag honom en kula för pannan
redan denna afton. I annat fall anhåller jag, att herrarne
täcktes upphöra att förolämpa mig och att förfölja det
arma djuret/*
“Bevars, så ridderligt!“ utbrast en af sällskapet,
hånskrattande, och tilläde, vändande sig till grefvinnan
Suchtelen: “Hör ni, min nådigaste! Er slaf erbjuder krea-
turets lif i försoningsoffer för er skrämsel.“
“Jag bekymrar mig lika litet om att veta, hvem som
hvad, den herrn menar med sitt skämt — återtog
ynglingen, med sjelf känsla — Om fruntimret har något vidare
att befalla,’ torde hon hafva den godheten att derom
underrätta mig-, i annat fall återvänder jag till mitt sällskap.“
Grefvinnan, som hunnit återhemta sig, och hvars
blickar, strålande af deltagande, voro fastade på den
blomstrande ynglingen, sade sig ej vilja den stackars hunden
något ondt; förklarade sin oro öfver den skada, som blifvit
tillfogad ynglingens hand, och bad honom säga hvem han
vore, för att kunna framdeles låta underrätta sig, att, som
hon hoppades, denna skada, till hvilken hon kunde anses
för en oskyldig orsak, ej måtte medföra följder af
allvarsam art.
Under yttrande, att dermed ej hade någon fara och
att han vore en allt för obetydlig person att blifva
ihågkom-men äfven om han sade sitt namn, gjorde han en hastig
afskedshelsning, satte hatten åter på hufvudet, lockade
hunden att följa sig och gick bort till sitt sällskap, som
dragit sig ett stycke tillbaka under föregående uppträde.
Grefvinnan Suchtelens glada lynne hade försvunnit.
På hemvägen till Beylon var hon tyst; det återstående af
qvällen tankspridd. Deröfver undrade ingen; faran och
skrämseln för hvilka hon varit blottstäld, utgjorde
tillräckliga förklaringsgrunder.
Så snart hon kommit till general Suchtelens
sommarnöje tillbaka, gick hon in i sin sängkammare, under före-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
