- Project Runeberg -  Karl Johan och svenskarne. Romantisk skildring / Del 2 /
139

(1881) [MARC] Author: Magnus Jacob Crusenstolpe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

xvm.

Grefve Brahe anmälde, att de grannlåtsvaror han, i
sitt namn, på konungens befallning införskrifvit från Paris,
blifvit, efter nådig föreskrift, öfverlemnade till fröken
Koskull. Kostnadsräkningen uppgick till 10,000 francs.

“Det är bra!“ svarade Karl Johan. “Låt nu min
handsekreterare skrifva till Michaelson och Benedicks,
att de liqvidera beloppet och anteckna det i den oss emellan
löpande räkningen.“

Det skedde. Benedicks den yngre svarade, att de
för ögonblicket ej hade den begärda summan.

Förtörnad, skickade konungen genast efter Benedicks
den äldre, med hvilken han vanligen afhandlade om
pen-ningeangelägenheter.

Konungens uppsyn, innan han ännu hunnit yttra ett
ord, underrättade den förskräckte Benedicks tillräckligt
hvad klockan var slagen, och skälfvande som ett asplöf,
svarade han på konungens fråga: om han skrifvit brefvet
till Ulrich: “Icke jag, allernådigste herre! utan min bror.“
På en vink af konungen ref general Holst sönder
brefvet och strödde bitarne för Benedicks fötter, medan
Karl Johan, ur hvars lågande ögon vreden talade högre
än orden, ropade till honom: “Gå er väg! Det är förbi
med alla penningeförhållanden oss emellan! Visa er aldrig
mer för mina ögon*)!“

Hvarje dag efter denna händelse instälde Benedicks
sig uti konungens garderob, frågade kammartjenaren: huru
hans maj:t befunne sig till helsa och lynne, gret och bad
kammartjenaren söka utverka, att monarken måtte
förunna den i onåd fallne bankiren några minuters företräde.

“Jag vill ej se honom vidare,“ svarade konungen,
straft. “Han är en gnidare, som med sina millioner
hvar-ken gör detta landet godt, eller sina egna landsmän
heder. Här finnas flere af hans trosförvandter, med ringare
utvägar än han, som gagna långt mera. Om baronerna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jun 2 22:37:43 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/cmjkarljo/2/0141.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free