Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
symmetrisk. På sin höjd kunna de uppskattas till ett par
hundra riksdaler.*4
“Och herrn har likväl sjelf hållit tillgodo 3000
riksdaler banko för dessa perlor och skriftligen försäkrat migr
att detta pris var under, men icke öfver deras sannskyldiga
värde, och att herrn genom denna handel ansåg sig göra
mig en stor tjenst,“ yttrade ***, som framtog och till
Benedicks bestörtning förevisade hans eget bref och
qvit-terade räkning.
Benedicks första invändning: om det vore samma
perlor han sålt till grefven, besvarade denne genast med
erbjudandet, att när och hvar som helst leda sådant i
lagligt bevis. Sedermera beklagade Benedicks att perlor de
senare åren fallit och nästan dagligen föllo i värde, så
att denna vara nu mera knapt vore säljbar, eller kunde
anses hafva något bestämdt värde. Det vore ett
värdelöst kapital, man nedlade på deras inköp; likväl, för att
gå grefvens önskningar till mötes, erbjöd han att betala
perlorna med 500 riksdaler banko.
* * * afslog anbudet, förklarande, att förlusten förtröt
honom mindre, än att hans hustru några år burit
halsbandet såsom en sällsynt dyrbarhet, och att han sjelf för
alla som beundrat det och efterfrågat dess värde,
upp-gifvit hvad han betalt. Man skulle nu, sedan perlornas
verkliga värde blifvit utrönt, anse honom för föga bättre
än en narr, en storskrytare, o. s. v.
Benedicks sökte trösta honom; halsbandet vore i alla
fall äkta, och efter de haft och ytterligare torde få
bekantskap med hvarandra, utsträckte Benedicks sitt anbud
till 666 § riksdaler banko, det högsta han tilltrodde sig att
betala och hvarmed grefven borde finna sig belåten, helst
äkta perlor nu gälde öfver 50 procent mindre, än den
tiden halsbandet bestäldes och inköptes.
*** vägrade att gå in på förslaget och aflägsnade
sig under yttrande, att han väl fick blifva betänkt på
utvägar att varda bestämdt upplyst om perlornas verkliga
värde.
Vid detta hot drog Benedicks öronen åt sig. Redan
följande morgonen instälde sig hos grefve #** en
person, utskickad af Benedicks, utan att likväl tillstå det,
som sade sig hafva fått höra, att grefven hade ett hals-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
